Tuija Nieminen Kristofersson har på Sveriges Författarförbunds uppdrag undersökt hus folkbiblioteken förhåller sig till låntagare och besökare som använder något av de fem nationella minoritetsspråken finska, meänkieli, samiska, romani chib och jiddisch eftersom bibliotekslagen lyft bibliotekens ansvar för minoritetsspråkens ställning. Rapporten heter Tolv minoritetsröster om biblioteken.
Det finns ambitiösa bibliotek som gör en hel del positiva saker för de språkliga minoriteterna och de finns de sin inte gör något alls, konstateras i rapporten.
Att kommunen ingår i ett så kallat förvaltningsområde – som t ex det finska – skapar incitament för biblioteket att engagera sig i de språkliga minoriteterna. Attityden att jobba med en målgrupp snarare än för en målgrupp skapar också bättre förutsättningar att lyckas enligt Nieminen Kristofersson.
Hon lyfter fram en problematik när det gäller gallring av mediebestånden på de aktuella språken. Det kan bli problem om klassiker gallras ut när bibliotekspersonalen saknar relevanta kunskaper om litteratur på det aktuella språket.
”Ett positivt exempel på hur ett mångkulturellt perspektiv kan inspirera ett biblioteks arbete i allt från skyltar till film på Youtube är Malmö stadsbibliotek.”
Här är ett exempel:
Peter Alsbjers blogg (2007 - 2022) 
Intressant. Jag tror att det beror på vart i landet biblioteket finns. I lappalnd finns säkert fler böcker på samiska än i exempelvis Malmö.