Läns- och Regionbiblioteken i samverkansmodellen

2009 beslutade riksdagen om kultursamverkansmodellen – en ny modell för fördelning av statliga medel till regional och lokal kulturverksamhet. Det regionala inflytandet skulle öka, samtidigt som ansvars- och rollfördelningen mellan nationell, regional och lokal nivå skulle bli tydligare, var tanken. Sedan 2013 är alla län utom Stockholms län med i modellen.
Lagom till julen 2015 kom en uppföljning och utvärdering av samverkansmodellen, så här långt. Det var självaste riksdagens kulturutskott som tagit initiativet till undersökningen, Är samverkan modellen? En uppföljning och utvärdering av kultursamverkansmodellen.

Eftersom jag är involverad i regional biblioteksverksamhet är jag mest nyfiken på hur utredarna beskriver just den delen av kultursamverkan.

I sin uppföljning har kulturutskottets arbetsgrupp  uppmärksammat att den regionala biblioteksverksamheten har en annan utformning än andra kulturområden; de regionala biblioteken är inte kulturskapare så som bild- och filmkonst är och har heller till skillnad från t ex scenkonst och museer ingen publik verksamhet.
Biblioteksområdet har också bibliotekslagen att förhålla sig till. Lagen lyfter fram även andra aspekter av biblioteksverksamhet än att biblioteken förväntas fungera som kulturinstitutioner. Lagen pekar, enligt utvärderarna, delvis i motsatt riktning mot samverkansmodellens decentraliseringstankar genom att mer betona nationell samverkan och samordning. Om kulturutredningen och därmed kultursamverkans-modellen lyfter ”asymmetri” i kulturutbuden mellan regionerna, så präglas biblioteksverksamheterna av ”likvärdighet”. Bibliotekslagen är därtill den enda lag som pekar ut en samhällsinstitution som ska arbeta med kultur (§ 2) – ingen annan kulturform har det lagstödet. Museerna kanske får det med bibliotekslagen som förebild, men det är en annan historia.
Utredarna konstaterar även att den läs- och litteraturfrämjande verksamheten saknar en tydligt utpekad institutionell eller verksamhetsmässig anknytning. Stöd till läs- och litteraturfrämjande verksamheter ingår i modellen via kulturrådet till biblioteken och förlagen för bokutgivning, men inte som  stöd till författare.

Kulturutskottets utredare menar att det är viktigt att fortsätta följa frågan om vilka konsekvenser samverkansmodellen får för bibliotekens möjligheter att följa bibliotekslagen samt möjligheten för KB att utöva nationell överblick över och främja samverkan inom det allmänna biblioteksväsendet. Samverkansmodellen har utvidgats genom att den läs- och litteraturfrämjande verksamheten förts in i området. Gruppen menar att det är viktigt att följa upp hur dessa delar fungerar inom modellen.

Slutsatser från utvärderingen:

  • Ansvarsfördelningen mellan Kulturrådet och KB upplevs som tydlig
    KB har infrastrukturfrågorna och Kulturrådet läsfrämjandeområdet. Även om Kulturrådet och KB har ingått ett samverkansavtal om frågor som är gemensamma för de båda myndigheterna kan det finns en gränsyta som kan bli otydlig för andra berörda aktörer. [Min anm: T ex hur laguppdraget kvalitet (KB) förhåller sig till folkbibliotekens läsfrämjande uppdrag (Kulturrådet).]
  • Biblioteken är en del av den regionala kulturen
    Biblioteken har blivit en del av det regionala kulturarbetet och att kan arbeta mer gränsöverskridande tillsammans med andra kulturområden. Kulturplanerna har haft en positiv effekt på de regionala biblioteksplanerna.
  • Svårt med nationella satsningar
    Det kan vara svårare att göra nationella satsningar när den regionala biblioteksverksamheten ingår i samverkansmodellen. Om KB identifierar behov och lösningar där delar av resurserna ligger på den regionala nivån, behöver KB få en acceptans i prioriteringen från regionerna. Två av informanterna (Malmö Stad och Svensk Biblioteksförening) efterlyser bättre förutsättningar för samordning mellan den lokala, regionala nivån och den nationella nivån.
  • Det tredje området har delvis olika mål (Det tredje området innefattar Regional biblioteksverksamhet och litteratur. och läsfrämjande)
    Informanterna har kommenterat att  biblioteken till skillnad från författarna inte kulturskapare. Författarna har inte – som exempelvis museerna eller scenkonsten – någon institution där kulturskapare och medborgare möts. Regional biblioteksverksamhet har heller ingen publik verksamhet och syftar framför allt till att stödja folkbiblioteken och innebär oftast inte att det skapas en kulturupplevelse eller erfarenhet. Regionbiblioteksverksamheten är därför svår att hantera som ett konst- och kulturområde´i samverkansmodellen.
    Intressant är Biblioteksföreningens analys: En möjlig effekt av kultursamverkansmodellen är att såväl regional som lokal biblioteksverksamhet mer och mer betonas utifrån ett kulturperspektiv. Detta trots att bibliotekslagen gett biblioteken ett mer mångfacetterat och brett uppdrag än att enbart vara en kulturinstitution. De regionala och lokala biblioteksplanerna blir tillsammans med den nationella biblioteksstrategin därmed mycket viktiga för att balansera kulturplanerna.
    Kulturrådet konstaterar att samverkansmodellen inte tillfördes några nya medel när litteratur- och läsfrämjande lades till. De menar att det krävs
    förstärkt finansiering från statligt håll för att skapa möjlighet för lokal och regional utveckling. Anslaget bör tillföras 30 miljoner kronor för litteraturen som nytt område inom kultursamverkansmodellen – annars kan regionerna komma att finansiera litteratursatsningar genom att omprioritera
    från andra konstområden eller minska sina ambitioner inom området.
  • Regionala biblioteksverksamhetens organisatoriska hemvist
    Biblioteksföreningen menar att det sannolikt finns bättre organisatoriska hemvister för den regionala biblioteksverksamheten. (Och det ska bli intressant att se om den påståendet kommer att följas upp på något sätt.)
  • Modellen har förändrat konsulentrollen
    KB beskriver en utveckling mot att bibliotekskonsulenter tas bort och ersätts av tjänstemän med mer generell kompetens. Om det saknas kulturchefer med intresse för eller kunskap om bibliotek kan det vara svårt att få gehör för bibliotekens särskilda behov. Likaså har KB upplevt att deras eget samarbete med den regionala nivån försvåras när det saknas en särskild tjänst med inriktning på biblioteksfrågor med tillräckligt mandat.

Mina kommentarer till slutsatserna

  • Till Biblioteksdagarna kommer Barbro Thomas att lämna en rapport som hon skrivit på Svensk Biblioteksförenings uppdrag – den handlar om huruvida de regionala biblioteksverksamheterna blev vinnare eller förlorare i samverkansmodellen. Vad tror ni?
  • I Kulturplanen för Örebro län lyfts frågan om det litteraturfrämjande uppdraget: ”Litteratur är ett nytt område inom samverkansmodellen. Det har lyfts in i modellen utan ny finansiering. Den största utmaningen i nuläget handlar därför om att utreda hur en utveckling inom litteraturområdet skulle kunna se ut i vårt län, samt vem som bör ha det ansvaret och med vilka medel. Även om Regionbibliotekets uppdrag tangerar litteratur genom läsfrämjandearbete, kan ansvaret för konstformen litteratur inte automatiskt läggas på Regionbiblioteket. Regionbibliotekets lagstadgade kärnverksamhet handlar om att ge stöd till folkbiblioteken. Att utarma det uppdraget skulle innebära negativa konsekvenser för länet.”
  • Malmö kulturförvaltning pekar på problem med att endast vissa delar av bibliotekens uppdrag ingår i modellen och att minskad specialkompetens får konsekvenser.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s