Om bibliotekariernas roll i skolan

I det senaste numret av Nordic Journal of Information Literacy in Higher Education finns en tänkvärd artikel av Peter Kåhre, lektor vid Linnéuniversitetet om bibliotekariernas roll i skolan (det finns andra intressanta artiklar om kompetenser och spelifiering också).
Peter Kåhre efterlyser en diskussion om vad den moderna datatekniken betyder för bibliotekens sätt att fungera samt en diskussion om vilken roll bibliotekarierna skall ha för att biblioteksinstitutionen i sin helhet skall fungera.

Han noterar några saker som berör forskningen kring skolbibliotekariernas roll: ”den inte riktigt tar fasta i en biblioteksvetenskaplig teori som kan visa vad biblioteksinstitutionen egentligen bidrar med i kunskapsprocesserna. På så sätt blir argumentationen för skolbibliotekarier mer en argumentation för behovet av en lärare i informationssökning än en bibliotekarie.”

Han är ganska barsk mot professionen: ”…modern biblioteksdiskussion … utgår från att det är bara genom bibliotekarien som tekniken kan fungera. I de fall diskussionen sträcker sig till att människor själva kan använda tekniken, förefaller man ändå utgå från att det först är bibliotekarier som skall instruera dem om hur de skall använda denna teknik.”

Speciellt vass är Kåhre när det gäller skolbibliotekariens arbete med lässtimulans genom lästips om skönlitteratur. Inget säger att just bibliotekarier skall känna till skönlitteratur bättre än t ex en språklärare menar Kåhre. Kunskap om skönlitteratur är inte unikt för bibliotekarieyrket.  ”Det tveksamt om någon bibliotekarie inom sig själv kan ha en sådan bred kännedom om litteratur att man kan ge den variation i tips på litteratur som en ungdom eller vilken vuxenstuderande som helst kan behöva.”
Bibliotekarierna begränsas till att känna till det som alla andra känner till med risk att eleverna bara läser det som alla andra läser, menar Kåhre.

Och han slutar med att konstatera att ”… det är viktigare att satsa på elektroniska bibliotek som använder modern teknik för att bygga en bra biblioteksstruktur och som använder sig av datatekniska informationsredskap än att satsa på bemannade skolbibliotek eller andra bemannade små bibliotek knutna till läroinstitutioner. Det behövs bibliotekarier som kan bygga dessa strukturer och ta initiativ till att använda den moderna informationstekniken, men dessa behöver inte vara verksamma som intermediära förmedlare. Det betyder att det finns goda möjligheter att ersätta de små skolbiblioteken med centraliserade elektroniska bibliotek.”

Det vänder upp och ner på en del perspektiv, eller hur.

10 comments

  1. Jaha. Denna ständiga tilltro till att om det finns på nätet skapas kvalité, utveckling och en bättre människa helt av sig själv. Tyvärr.
    Ett centralt elektroniskt bibliotek är synergi och effektivitet när det gäller att samla/peka på kvalitativt innehåll. Det ersätter inte handledning, interaktion, anpassning, kunskapsbyggande tillsammans, utveckling. Övertygad om att pedagoger och skolbibliotekararier än bättre kan förklara det avgörande underskottet på utvecklande dynamik en anonym webbplats innebär.
    Jag raljerar vidare med ett citat om MOOCs: Robert Zemsky (2014) argues that they have passed their peak: ”They came; they conquered very little; and now they face substantially diminished prospects.” Hämtat här https://en.wikipedia.org/wiki/Massive_open_online_course.
    Då har jag ändå själv gått en MOOC kurs.

  2. Som avslutning citerar jag ett stycke, se nedan. Artikeln är välskriven och viss argumentering är bestickande och bra men jag har svårt att ta till mig den huvudsakliga slutsatsen. Kåhre försöker leda i bevis att om informationsstrukturer är på plats så klarar sig den posthumana människan, ”cyborgen”, alldeles själv. Dels undrar jag hur tredjeklassaren blev posthuman dels hur jag kan ha förtroende för en argumentation som t ex innehåller följande: ”Letar man efter förklaringar till att ungdomar idag läser mindre hittar man oftast sådant som hör samman med att ungdomar hittar så mycket förströelser via Internet, TV-spel och TVtittande att de inte orkar läsa mer kvalificerade böcker eftersom de är vana vid att få upplevelser i format som är lätta att konsumera. Här förefaller det vara en logisk lucka i argumentationen eftersom en bibliotekarie som högt läser en spännande berättelse för skolbarn också bör bidra till den lättillgängliga underhållsgenren. På så sätt bör detta traditionella lässtimulerande arbete leda till att man stimulerar underhållningskultur i form av lättsmälta filmer och annat.”.

    1. Jag tror att det kan skilja sig från skolbibliotek och skolbibliotek. Om det primärt är högskole- och universitetsbibliotek som står i fokus så kan resonemanget om gemensamma elektroniska funktioner för bibliotek/formellt lärande kanske ha mer bäring än t ex grundskolenivån där bibliotekariens roll är mer social.Men så lätt kanske det inte heller är eftersom även högskolebiblioteken
      I en tråd på Nationell biblioteksstrategi på Facebook skriver Carina Ahlberg: ”På KI har man satsat mycket på att utveckla sina lärandemiljöer, både formella (klassrum t ex) och informella (caféer etc). Vi ser biblioteket som en del av detta, en unik blandning av formellt och informellt. En plats för möten och samarbete, men där man också kan få stöd av utbildad personal, till exempel i vårt ”KIB Labb” där man kan laborera med informationssökning, referenshantering och skrivande, eller i Språkverkstaden där man kan få hjälp med det vetenskapliga språket av svensk- och engelsklärare.”

      Det jag nu mest har blivit nyfiken på det heretiska uttalandet om bibliotekarier och skönlitteratur: Inget säger att just bibliotekarier skall känna till skönlitteratur bättre än t ex en språklärare menar Kåhre. Kunskap om skönlitteratur är inte unikt för bibliotekarieyrket.

      1. Hmm. Därmed är någon som disputerat på medeltidens trubadurdiktning, Bolanos inre demoner eller ”romance” den ultimata bibliotekarien? En bibliotekarie skall inspirera, utveckla och fördjupa sin samfällighets läsning och livslånga lärande. Dessutom inspirera till kreativitet och aktivt stödja utvecklingen av den demokratiska medborgaren. Skolbibliotekarien har möjligen olika fokus på de här kvalitéerna men det är professionens kärna. För att kunna utföra dem på bästa sätt krävs, förutom engagemang, specifik yrkeskunskap med utvecklade metoder vilka finslipas av erfarenhet och i dialog med kollegor. Den disputerade har den specifika kunskapen inom ett område, möjligen engagemang, utöver det konkurrerar man på ingen punkt med en bra bibliotekarie.

      2. Det må vara att det inte är unikt men vi läser betydligt mer skönlitteratur än pedagogerna gör. Det har ju skrivits en hel del om att lärare inte läser skönlitteratur, inte läser ungdomsböcker osv. Jag deltog själv i en diskussion i någon lärarrelaterad grupp på fb där pedagogen tyckte det var helt OK att inte läsa romaner på fritiden. Jag, som barnbibliotekarier, skulle aldrig kunna skilja på när jag läser för eget bruk eller för jobbet. Allt jag läser har jag användning av i jobbet. Sedan är det klart att ska jag använda böckerna i undervisningen eller bokprat osv så måste jag kanske läsa om dem och jobba med dem och det gör jag på arbetstid. Jag tycker nog att vi har bättre kunskaper om skönlitteratur än pedagoger, vi läser mycket, läser om böcker i sambindningen och recensioner, diskuterar med varandra och i olika nätverk osv. Har träffat en hel del lärare som på fullt allvar tror att allt vi läser, läser vi på arbetstid. Men så är det ju inte.

  3. Jag tycker att lektorn tar några saker för givet här, t ex det som någon redan varit inne på, att alla kan lära sig på egen hand att hitta relevanta och bra källor, och att alla kan det här med källkritik och har förmåga att skilja på källor som är bra att använda för sammanhanget och de som kanske är mindre bra. Och att lärarna som ofta också jobbar med den här typen av frågor ska hinna med att hjälpa och stötta och lära alla eleverna att leta bra källmaterial. En skolbibliotekarie är ju ett stöd i detta arbete.
    Detta med skönlitteratur är också ett uttalande som får mig att gå i taket. Det är nämligen svårt att hitta en annan yrkesgrupp som kan ge goda och relevant lästips till alla åldersgrupper. Att läsa av en person och utifrån relevanta frågor få ledtrådar till vilka böcker som kan funka är något vi lär oss genom vårt yrke, och som jag tror är svårt för en språklärare t ex att göra lika bra. Vi kan hitta en bok till nybörjarläsaren, till deckarslukaren, till gymnasieeleven som aldrig läser, till storläsaren – och väcka läslusten samtidigt.
    Visst ska vi skapa bra bibliotek utifrån både digital och analog synvinkel, men det innebär ju inte att bibliotekarien i sig själv inte behövs.
    Det är otroligt lätt tydligen att tro att vem som helst klarar det vi bibliotekarier gör. Att bara för att läsning och sökning på nätet görs av alla, så är numer alla bibliotekarier. Det är irriterande att behöva försvara och förklara sitt yrke, vilket ofta är fallet – framförallt inom skolan.
    Sen undrar jag om lektorn kan förklara varför läskunnigheten gått ner, om det nu är så lätt att skapa läslust och hitta relevanta böcker? Kanhända finns det en korrelation mellan sämre läsförmåga och nedläggningen av Sveriges skolbibliotek?
    En fråga jag ställer mig är varför det är så svårt att få folk att förstå vad vi kan och vad vi gör? Det är ju ett problem vi brottats med så länge, och som på något vis är grundläggande för debatter som lektorn här startar.
    /Ida

  4. Jag förstår inte riktigt vad det är Kåhre är ute efter. I det citerade avsnittet om förmedling av skönlitteratur hävdar han att språklärare kan göra detta lika bra. Som andra skrivit före mig: bibliotekarier är ofta betydligt mer uppdaterade på skönlitteraturutgivningen än lärarna hinner med att vara (såväl de med eget intresse och vilja som de utan).
    Sen fortsätter Kåhre: ”Om inte bibliotekarierna har en övermänsklig insikt i all litterär mångfald är det troligt att de begränsas till att känna till det som alla andra redan känner till. Då blir risken att eleverna bara läser det som alla andra läser och i dagens läge är det lätt och relativt billigt att få tag på den litteraturen. Det kan göra att biblioteken inte ens behövs för att erbjuda den litteratur som efterfrågas. Dagens folkbiblioteksstatistik ger också vid handen att det som lånas alltmer koncentreras till ett fåtal populära titlar som redan några månader efter första publiceringsdatum går att köpa i en billig pocketupplaga på närmaste bensinstation” s 51-52 i ovan länkade text.

    Det finns så många missförstånd i detta stycke att jag knappt vet var jag ska börja:
    Först det här med populära titlar. Bibliotekarier är verkligen inte övermänskliga, men det är vårt jobb att kunna hitta just de titlar som _inte_ alla andra redan känner till. Antingen genom egen kännedom eller genom att veta var och hur man ska leta. Att vilja bredda elevers läsning till mer än de titlar som når topplistorna är ju i själva verket ett argument _för_ nyttan med skolbibliotekarier, inte tvärtom.
    Och det här med att böckerna är ”billiga” vänder jag mig naturligtvis också emot. Vad som är billigt för en person kan vara totalt oöverkomligt för en annan (tyvärr). Och Kåhre verkar inte ha fattat hur barn och ungdomar fungerar heller. Det som är hett och efterfrågat idag behöver inte alls nödvändigtvis vara det efter ”några månader” (och de där bensinstationsböckerna brukar väl sällan vara barn- och ungdomsböcker heller för den delen?)

    Det finns flera sådana här antaganden och missförstånd kring både skolbibliotekariers och lärares kompetens och dagliga arbete i artikeln. Kåhre kan visserligen ha en poäng när han hävdar att forskning om skolbibliotek tenderar att bli rätt normativ, men jag tycker knappast att någonting blir bättre av ytterligare en artikel som teoretiserar med utgångspunkt från egna antaganden istället för mer empirisk forskning.

  5. Det finns tre saker Kåhre har glömt undersöka.
    Vad bibliotekarieutbildningen innehåller, hur barn och ungdomar fungerar i skolbiblioteket och hur mycket tid lärarna kan lägga på att tillgängliggöra medier och hålla sin medie-och informationskunnighet uppdaterad.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s