Om de senaste dagarnas debatt – Niclas Lindberg

Med vederbörligt tillstånd åter ger jag Niclas Lindbergs uttalande om den senaste tidens biblioteksdebatt:

Sällan har en biblioteksdebatt varit så intensiv som de senaste dagarna. Jag vill passa på att ge er min bild. Jag vill också tacka er som deltagit för att berätta om folkbibliotekens verksamheter och uppdrag.Paulina Neudings artiklar om hot och våld på folkbibliotek satte ljuset på arbetsmiljön på många av landets folkbibliotek. Det är mycket allvarliga situationer som hon har beskrivit. Hot och våld ska polisanmälas. Arbetsgivarna har ett ansvar att vidta åtgärder för att personalen ska ha en trygg och säker arbetsmiljö. DIK:s förbundsordförande Karin Linder riktade en skarp uppmaning till arbetsgivarna att ta detta på större allvar.

Diskussionen övergick snabbt till en mer allmän diskussion i social media om tystnad på bibliotek. Debatten fick många perspektiv och jag möttes av påståenden om att ”bibliotek ska vara tysta, ljuddämpade, studielockande”. Jag har alltid hävdat att bibliotekens utmaning är att kunna välkomna alla. Det har fångats upp av bland andra ledarskribenter som ett argument att jag är emot all tystnad på bibliotek. Det är så klart inte sant.

Jag är av den absoluta uppfattningen att människors behov av tystnad och lugn ska respekteras. Jag har arbetat i bibliotek och som bibliotekschef och vet vikten av det. Jag har både upprätthållit tyst och lugn på bibliotek och jag har som bibliotekschef skapat tysta och lugna miljöer i folk- och skolbibliotek. Jag har både när jag jobbade i bibliotek och när jag var bibliotekschef sett till att människor fått lämna lokalen när de inte gjort annat än stört.

Jag har reagerat på de absoluta kraven på tystnad som framförts. I debatten har framförts att man inte ska surfa, få använda skype eller ha barnteater på biblioteken. Det har också framförts att fritt meningsutbyte inte ska ske muntligt på biblioteken. Jag har vänt mig mot de röster som vill att folkbiblioteken ska inskränkas till platser för enbart tystnad, läsning och studier. Jag har försökt berätta att ett sånt synsätt skulle betyda att mängder av människors dagliga och fullt legitima användning av folkbibliotek skulle behöva upphöra.

En miljon människor i Sverige är inte digitalt delaktiga. När bibliotekspersonal ger stöd för internetanvändning är det inte tyst. Programverksamhet, författarbesök, föredrag, debatter, sagostunder och bokprat är inte heller tysta verksamheter. Ett absolut krav på tystnad är oförenligt med dessa verksamheter. Jag har pratat om alla de som besöker ett bibliotek och som p.g.a. olika funktionsnedsättningar talar högre, utstöter ljud och agerar på ett sätt som kan störa andra och hur viktigt det är att de känner sig välkomna på ett bibliotek utan att känna att de stör. Biblioteken är en plats för alla och att ingens rätt är större än någon annans.

Jag har berättat om hur biblioteken jobbar med att skapa olika miljöer med studierum, tysta läsrum, särskilda avdelningar för barn och för tidningsläsare. Att man håller isär ytorna för publika datorer, platser för släktforskare osv. Allt för att många ska kunna vara i biblioteket samtidigt och uträtta sina biblioteksärenden. Det är ytterst ett politiskt ansvar att se till att biblioteken har resurser för tillräckligt stora lokaler och tillräcklig bemanning för att klara alla sina uppgifter.

När barnteater på bibliotek har ifrågasatts har jag berättat att det var en av de framgångsrikaste metoderna för att stimulera läsintresse i den kommun jag var bibliotekschef i. Muntligt berättande är en viktig del av bibliotekens verksamhet.

Jag har fått frågor om vad ett bibliotek av idag egentligen är. Jag har svarat att de är vad de alltid har varit. En plats som ger tillgång till kunskap, litteratur och kultur. Jag har berättat om den fantastiska utvecklingen som varit och som innebär att kunskap, information och kultur färdas på nya sätt och därmed kan nå nya grupper. Biblioteken har medier i olika format, tryckta och digitala, tillgängliga för alla. Allt detta gör att fler kan ta del bibliotekens utbud vilket gör att fler än de som läser böcker söker sig till biblioteken. Jag har försökt berätta varför det är värdefullt för oss alla att fler får tillgång.

Jag har berättat att utvecklingen inte är isolerad till Sverige utan att den är en global företeelse. Runt om i världen utvecklas bibliotek på samma sätt. Jag berättade om Bill & Melinda Gates Foundation och deras Global Libraries-projekt som syftar till att förstärka bibliotekens tekniska infrastruktur som ett sätt att sprida kunskap, information och kultur. I deras projekt ifrågasätts inte datorer, surfande och skypande – där lyfts det fram som stora möjligheter. Jag har pratat om Idea Stores i Storbritannien, om San Fransisco Public Libraries sociala arbete och om hur bibliotek i Kenya genom sitt arbete inte främst inriktar sig på läsning av böcker utan på att stärka samhällen och individer.

Många av er medlemmar har bidragit till mina kunskaper om bibliotekens arbete. När ni har deltagit i debatten och lyft fram det arbete ni gör varje dag förändras också bilden av vad ett bibliotek är. Hör gärna av er med era tankar eller exempel.

Svensk biblioteksförening fortsätter verka för att stärka bibliotekens möjligheter utveckla det demokratiska samhället. Om några veckor i Almedalen ställer vi frågan till politikerna hur de vill att alla elever ska ha tillgång till ett bemannat skolbibliotek.

Till sist vill jag önska er alla en skön sommar!

Niclas Lindberg
Generalsekreterare, Svensk Biblioteksförening

2 comments

  1. Ingen vettig människa vill förbjuda allt ljud på ett bibliotek – självklart måste människor få tala med varandra, barn och andra hojta lite och liknande. Men ungdomsgäng som domderar och rumsterar på biblioteket så att andra störs och skräms kan inte tillåtas. Det räcker inte med polisanmälan – om/när polisen kommer är skadan redan skedd.

    De bibliotek som är mest utsatta ska kunna tillkalla ordningsvakt akut – den egna personalen kan inte förväntas klara av ett helt gäng. Kanske borde man fundera på om man skall tillhandahålla datorer för internet-surf, eller hänvisa intresserade till internetkaféer och liknande.

    1. Ungdomar – eller andra (missbrukare, högljudda tidningsläsare, personer med psykiska problem) – som stökar till det på biblioteken är ingen ny företeelse, inte heller hur biblioteksansvariga kan komma till rätta med ordningsproblemen.
      Ett av de bästa sätten är att bredda kompetensen hos bibliotekspersonalen, och då tänker jag inte främst på ordningsvakter. Jag tänker mer på fritidsledare om ordningsproblemen handlar om att det inte finns utrymme för ungdomar i deras sociala närmiljö, eller socialarbetare och kuratorer om det handlar om ”socialt utsatta områden” om ordningsproblemen kan härledas till det.
      (Om biblioteket ska vara en kraft i lokalsamhället så borde ansvariga bjuda in orosmomenten till dialog – de kanske har svar på vad de vill ha biblioteket till – och svaren borde kanske förmedlas vidare till ansvariga politiker)
      Folkbibliotek brukar ibland kallas ”samhällets vardagsrum” och jämföras med antikens torg. Men även hemma i vardagsrummet eller på torget gäller vissa regler, rättigheter, medan annat, friheter, som man kan ta sig – fungerar inte – eftersom det är ett socialt rum.

      Sker det olagliga aktiviteter på biblioteken så finns det i regel rutiner för det. Likaså sker det i regel en kontinuerlig fortbildning kring säkerhetsfrågor och hur personalen ska agera i svåra situationer. Det brukar vara delar av de arbetsmiljöinsatser som ansvariga gör.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s