Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann

(Jag ber om ursäkt för rubriken, men jag kunde bara inte låta bli)
Svensk Biblioteksförening (eller kanske mer korrekt Sveriges Allmänna Biblioteksförening har fyllt 100 år. Vilket vederbörligen firats med pompa och ståt på föreningens årliga Biblioteksdagar som denna gång, jubileumsåret till heder genomfördes i Lund – där det en gång startade.

För min egen del var det nätverkandet som var viktigast; knyta nya kontakter och återkoppla till gamla nätverk. Det var många goda samtal från processer som verksamhetsutveckling till Lilla Hjärtat-debatten. Seminarierna var som vanligt av lite blandad kvalitet. Provpratet om gränserna för yttrandefriheten gav mej många funderingar. Skaparbibblans bil var trevlig att se i verkligheten. Jag hoppas den kommer att få många efterföljare. Jag lärde mej nya ord, ”provprat” var ett, ett annat ”orfant” (som i föräldralös och i det här sammanhanget dokument utan känt upphovsman – ett ”orfant dokument”)

2015-05-06 09.11.12

 

 

 

 

 

 

Föreningens Calle Nathanson och kultur- och demokratiminister Alice Bah Kuhnke gjorde bejublade framträdanden. Alla (nästan) bibliotekarier älskar Alice! Och hon älskar oss! Det sa hon ialla fall. Och också den här gången tror vi på vad ministern säger – men sa hon så mycket mer än att vi är viktiga? När kommer pengarna?

FramsidanTV intervjuade Svensk biblioteksförenings ordförande Calle Nathanson och kultur- och demokratiminister Alice Bah Kuhnke:

Endnote var Norges nye nationabibliotekarie Aslak Sira Myhre. Han sa många saker som kan vara stöd när man funderar över vilka vägar som är farbara för framtidens bibliotek.

Fler filmer från seminarierna finns på Biblioteksföreningen Vimeo-sida. Just nu kan du också se t ex (varför inte titta tillsammans med dina arbetskamrater?):

Och statusen i föreningen, då? Hundraåringen som försvann?
Till årsmötet hade det inte kommit en enda motion. Vad beror det på? Är det allt för många tidigare motioner som fått nej? Ser vi medlemmar på föreningen mer som ett affärsföretag och blir årsmötet mer en aktiestämma där alla beslut tagits någon annan stans? Har föreningen blivit för tillbakalutad?
Svaret och ansvaret ligger hos oss enskilda medlemmar. Jag tror att om det ska till en vitalisering av årsmötens så måste nog det hittas strukturer för det. Jag menar att föreningens infrastruktur med regionföreningar, utvecklingsråd, verksamhetsgrupper, arbetsgrupper och expertnätverk skulle kunna ha en mer drivande och självständig roll – och driva principiella utvecklingsfrågor även i samband med årsmötet.
Om inte vi medlemmar tar för oss mer, utmanar varandra, tar ställning, sker ingen utveckling och då är risken påfallande att hundraåringen försvinner.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s