Struktur för samverkan i stället för inflytande på KB

Peter Almerud har på KB:s uppdrag utvärderat dess inflytandestruktur. Nu kan hans utredning hämtas och läsas från KB:s webb.

Utredaren föreslår bl a:

  • Inflytandestrukturen bör byta namn till Samverkansstrukturen
  • Till samverkansstrukturen bör  andra strukturer för samverkan som finns inom ramen för KB:s verksamhet räknas  – strukturer som delvis har samma roll som grupperna i inflytandestrukturen
  • Tolkningen av KB:s uppdrag måste bygga på både KB:s och det omgivande  bibliotekssamhällets kunskap om behov av samarbete och utveckling.
  • Det behövs ett system för att formulera bibliotekssamhällets behov av utveckling och samverkan, dvs. konkretisera KB:s nationella uppdrag, för att sedan kunna göra en övergripande bedömning av vilka av dessa behov som det är möjligt att arbeta vidare med.
  • Samverkansstrukturen bör få som en central uppgift att bistå KB i arbetet med formuleringen och
    implementeringen av den nationella utvecklings- och samverkansstrategin.
  • Den nationella referensgruppens får därmed en ny roll och bör byta namn, förslagsvis till Nationella utvecklings- och samverkansrådet.
  • KB bör uppmana SKL och folkbibliotekscheferna att inrätta ett forum där folkbiblioteken kan lyfta frågor som är aktuella eller som man vill driva i inflytandestrukturen.

Den inre fienden tycker att det är bra om det sker ett omtag och samverkan låter bättre än illusionen av att ha inflytande.
Däremot är vi fundersamma kring det som skrivs om SKL:s roll: ”Om inte ett sådant (forum där folkbiblioteken kan lyfta frågor som är aktuella eller som man vill driva i inflytandestrukturen) inrättas kan man ifrågasätta om det verkligen är SKL som ska utse folkbibliotekens representanter i strukturen; ett alternativ skulle kunna vara att använda de nätverk som finns inom folkbibliotekssystemet, t.ex. länsbibliotekarieföreningen och Föreningen Sveriges sjukhusbibliotekschefer” (Vår kursiv o parentes)

SKL har ett tydligt uppdrag och mandat från sina medlemmar – kommuner och landsting (och regioner) –  att företräda dem på ett långsiktigt och hållbart sätt. Det är tveksamt att andra intresse- och lobbyorganisationer kan göra det.
Men det kräver att organisationen SKL blir mer intresserad av biblioteksutvecklingsfrågor än vad den varit de senaste 10-15 åren. Tjänstemännen gör så gott de kan, men biblioteksfrågorna måste upp på agendan på ett annat sätt. Enbart folkbiblioteksverksamheten i landet omfattar ju runt 3 miljarder kronor per år. Räknar man sen till kostnader för andra kommunala bibliotek som skolbibliotek, är summan än högra.
Folkbiblioteken är dessutom den största enskilda kulturposten i de kommunala budgetarna, den största investeringen i folkbildning etc.
Man kan också fundera över hur samverkan med skolbibliotek, som inte är på högskolenivå, ska komma in i den nya samverkansstrukturen. Skolverket är naturligtvis en part, men så länge ansvaret för förskola, grundskola och gymnasier ligger på den kommunala nivån så har SKL en viktig och samordnande roll.

Medan SUHF representeras av universitetens rektorer i strukturerna för samverkan (och inflytande) representeras kommunerna av bibliotekscheferna och ansvariga för de regionala biblioteksverksamheterna. Om strukturen grundade sig på en likvärdighet borde kommunbibliotekens representanter finna på kommundirektörsnivå!