Melvil Dewey om framtidens bibliotek 1926

Hatade Melvil Dewey böcker?

Mycket kan man säga om gamle Dewey, men nej jag tror inte att han hatade böcker – lika lite som jag skulle göra det. Men Dewey hade tankar om formatet.
I Bulletin of the American Library Association skrev han redan 1926:
Most librarians are inclined yo make a book something sacred. But we ought to recognize and employ it as a tool to be used not a fetish to be worshipped.”

Dewey reflekterade också över framtiden, dvs biblioteken ca 1976:
”Perhaps the library of fifty years from now will have outgrown the present book an relegated it to the museum with the older inscriptions of clay. Our great function is to inform or to inspire, or to please; to give to the public in the quickest and cheapest way information, inspiration, and recreation on the highest plane. If a better way than the books is found we should use it.”

Den som vill kan jämföra med ett annat citat:

”To be a librarian is not to be neutral, or passive, or waiting for a question. It is to be a radical positive change agent within your community.” 
David Lankes

Var Dewey en bibliotekshatare?

Vissa kanske tycker det. Om man menar att bibliotekens roll är att inte ta ställning till vare sig innehållet i utbudet eller för att stödja individens bildningssträvanden, så borde Dewey årgång -26 vara nog så provocerande.
Att ge information, inspiration eller förnöjelse kräver nog så aktiva val hos bibliotekspersonalen. Val som bygger på tidigare erfarenheter, social kompetens och sammanhang samt en vilja från de som äger biblioteket till att se människor växa och utvecklas. Hederlig, traditionell folkbildning, således.

Det blir för mig en paradox att hävda att det inte är bibliotekspersonalens uppgift att ta ställning.
Att inte ta ställning innebär att man tar ställning – för att inte ta ställning.

För de svenska offentligt finansierade biblioteken – från största forskningsbibliotek till minsta bokbil – finns en gemensam bibliotekslag. I Bibliotekslagens ändamålsparagraf heter det att ”Biblioteken i det allmänna biblioteksväsendet ska verka för det demokratiska samhällets utveckling genom att bidra till kunskapsförmedling och fri åsiktsbildning.”
Det betyder inte att folkbiblioteken inte kan ta ställning för demokratiska värden. Det betyder att bibliotek ska kunna erbjuda kunskap om alla möjliga ideologiska, religiösa och filosofiska riktningar, även de som utmanar samhällssystemen, utan at därför fungera som megafoner för dolda och öppna maktstrukturer.

Om jag förstått vissa biblioteksfundamentalister och -teknokrater rätt, menar de att biblioteken är institutioner som står över samhällsbygget. (”Det senaste hotet är ”det demokratiska uppdraget”. Ytterligare en ideologi och världsbild som vill vara allenarådande, men biblioteken kommer att överleva även det”) Jag tolkar det de säger – att bibliotekarierna, i och med att de inte tar ställning, är en elit som står högt över stats- och samhällsskick, och därmed även över den demokrati biblioteken ska verka för.

Jag menar att bibliotek alltid har etablerats i ett givet sammanhang, där biblioteksverksamheten begränsats av ideologi, resurser och uppdrag.
Eftersom biblioteken samlar och fördelar kunskap – och kunskap är makt – menar jag att biblioteken har varit, är och alltid kommer att vara maktinstitutioner. Och därmed såväl redskap för Makten (den förbjudna delen av Leninbiblioteket i Moskva, folkbiblioteken i 30-talets Tyskland och i Sydafrika under apartheid etc) som för de som utmanar Makten (Occupy Wall Street-rörelsen, Taksim Book Club, 1700-talets franska litterära kaffehus etc). Oavsett om vi gillar det eller inte. Valet vilken sida bibliotekarien sedan väljer att ställa sig på när det handlar om relationen till makten är i yttersta grad individuell och bygger snarare på ett eget ideologiskt ställningstagande än ett skråtänkande.

Taksim Book Club Photo: George Henton/Al Jazeera

Själv menar jag att bibliotekens ideologi speglar den samtid som de befinner sig i. Till exempel har de skandinaviska folkbiblioteken, som vi känner dem, utvecklats som delar av ett av de viktigaste demokratiska experimenten som gjorts – folkbildningen – och därmed uppbyggandet av den nordiska modellen av en välfärdsstat. Ett samhällsbygge som hela tiden måste omdefinieras och återerövras.

För mig blir därför folkbiblioteksarbete att genomföra demokrati i praktiken genom kunskapsspridning. Ett sätt att ge makt till de maktlösa. Det vill säga våga ta ställning.

[Forskningsbibliotek och specialbibliotek är etablerade i andra ideologiska sammanhang än folkbiblioteken och har andra uppdrag. De har, enligt min fördom, historiskt sett  handlat mer om koncentration av kunskap än om spridning]

 

One comment

  1. Och så här kommenteras detta inlägg av en person på Biblist: ”Peter Alsbjer har nu på sin blogg bemött min kritik. Han inleder med att gillande citera en ökänd amerikansk sexist, rasist och antisemit.”
    Ja, jag vet att Dewey var sexist, rasist och antisemit.
    Men han var också bibliotekarie, och som sådan har han lagt grund och gett namn till det största taxonomisystemet för böcker som finns. Det kanske inte är världens bästa men tillräckligt bra för att KB valt det som framtidens system för biblioteken i landet. Att kalla honom ökänd för den sakens skull är kanske att ta i.
    BTW: KB har en arbetsgrupp för Dewey. Jag tror inte den utgår från personen Melvil Dewey och hans åsikter om kön eller ras.

    Det den här Biblist-personen försöker göra är att
    1) insinuera att jag gillar vad en sexist, rasist och antisemit tycker, bara sådär.
    2) påskina att därför är det jag säger i mitt inlägg oförargligt och förmodligen flummigt.
    3) få diskussionen om att handla om mina eventuella personliga uppfattningar (”hatar böcker”, ”inre fienden”, ”sexist, rasist och antisemit”) i stället för att före en diskussion om sak: om folkbibliotekens syfte, innehåll och styrning.

    Dewey-citatet, ovan, är taget i ett sammanhang som varken har med kön eller ras att göra utan med synen på vad bibliotek är och vad som händer om böcker ersätts av andra bärare av kunskap och information av en hyfsat insatt bibliotekarie (oavsett om han är sexist, rasist eller antisemit eller något annat som var populärt på den tiden han levde).

    Sällan har väl en så oförarglig och flummig text varit så irriterande, eller hur?
    (Sedan något år prenumererar jag inte på Biblist. Mitt e-postprogram tolkade inläggen som spam så de hamnade i papperskorgen. Däremot följer jag listan på annat sätt. Men det innebär att jag inte kan svara på denna persons hatfulla inlägg på listan, utan att jag gör det här i stället.
    Frågor på det?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s