20140917_190529

Om Sverige, rasismen, tidsandan och biblioteken

Jag har aldrig varit med om att läsa en så brännande aktuell bok som jag gör just nu.

20140917_190529

Och det i en bok som är utgiven av BTJ Förlag och som egentligen inte primärt handlar om bibliotek!

Men om du, som jag, menar att folkbibliotekens uppgift är att ge makt till de maktlösa, så är det en obligatorisk läsning för att förstå trender i omvärlden. Trender som har med tillståndet i det svenska samhället att göra.

Jag talar om det urval texter som bibliotekschefen i Huddinge, Nick Jones, samlat i ”Bryt upp! : om etik och rasism”.
Boken innehåller texter om rasifiering, bakgrunden och användningen av begreppet ”politiskt korrekt”, svenskarnas självbilder, svartas erfarenheter av institutionaliserad vardagsrasism, vithet och makthierarkier och härskartekniker. Texter som i mångt och mycket ger en förklaring till varför 15 % av svenskarna röstade på ett parti som grott i den brunaste mylla. Och varför tonläget hos kränkta vita män på t ex Biblist är så uppskruvat.

I sin inledning konstaterar Jones att vi tjänstemän har ett moraliskt ansvar att alltid bevaka att de offentliga värdena verkställs och efterlevs. ”Den som har tillit till offentlig sektor har också tillit till andra människor.”

Vilket kan speglas mot slutsatsen i Tobias Hübinettes artikel: Den svenska bristen på interkulturella sammanhang ”bådar inte gott för framtiden” – en framtid som är här eftersom: ”… trots allt tal om tolerans, respekt, värdegrund och etik, och trots all officiell antirasism och all antidiskrimineringslagstiftning fortstter en stor dela av den svenska vardagen, offentligheten och kulturen att låtsas som om Sverige fortfarande är ett land där det bara bor eller bör bo vita svenskar och att sentimentalisera och nostalgisera ett vitt homogent folkhem och förtränga det faktum att den nya postkoloniala och mångkulturella svenskheten faktiskt påkallar en uppgörelse med det koloniala och rasistiska arvet, medan minoriteter förnedras och kränks och deras erfarenheter tystas ner och osynliggörs.”

Moa Matthis analys av samma företeelser är knivskarp: ”Människor som aldrig utsatts för rasismens och sexismens yttringar, tar sig utan att tveka rätten att berätta för människor som har den erfarenheten, att de har fel.” (Det finns ett ord för det: ”mansplaining”)

Hon säger vidare att ”Västvärldens självbild vilar på att den vita människan i allmänhet och den vita mannen i synnerhet, vet vad människor som inte tillhör den utvalda skaran tänker, erfar och önskar. Det är maktutövningens grund: den om vilken man vet allt, behöver aldrig tillfrågas.”

”Bryt upp” har gett mig nytt ljus på min egen och andras reaktioner på de senaste årens biblioteksdebatter kring rasifiering, och för den delen demokrati och makt. Det är så oerhört lätt att fastna i en privilegierad, vit medelklass flod av  argument kring censur och yttrandefrihet och omedvetet välja bort att betrakta t ex medieurval ur alla barns perspektiv.
För min del har ”Bryt upp!” vidgat mitt perspektiv och gjort mig mer medveten om vilken roll jag har, vare sig jag vill det eller inte. Och att det just därför är extra viktigt för mig att ta ställning! Inte minst i tider av moralpanik som uppstår när SvT väljer att av-rasifiera Pippi, något som Astrid själv funderade på att göra.

”Att tänka fritt är stort. Att tänka rätt är större” Thomas Thorild

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s