I österled

Idag har jag haft förtroendet att presentera en trendspaning inför finlandssvenska kollegor i samband med deras första nationella biblioteksdagen i Åbo, För er som är nyfikna har Esseter redan gjort ett blogginlägg om eventet.

Det som diskuteras i Finland påminner starkt om de frågor som finns på den svenska agendan; e-boksavtal, samkataloger och annan samverkan.Men också inbäddade bibliotekarier och huruvida en bastu i det nya centralbiblioteket i Helsingfors är en bra idé eller inte. Här finns och författarrepresentanten som utbrister ”varför kan bibliotek inte få vara bibliotek?”.

Själv tycker jag nog att en biblioteksbastu låter nog så spännande. Det tänjer på gränserna för vad som är möjligt i ett bibliotek och det är i sig alltid utmanande.

Min insats var annars att prata om folkbibliotek i förändring utifrån bibliotekets platser, servicen i förhållande till ett förändrat medielandskap och bibliotek(personal)ens kompetensbehov.I mitt anförande gjorde jag ett försök att de- och rekonstruera biblioteksbegreppet. Varför? Jo, för att biblioteken inte bara är i en ständig process – de är en process i sig själva. Och för att kunna utforska vad biblioteken står för, måste de begreppen brytas ner i sina beståndsdelar, för att omdefinieras och återerövras. Ungefär som när barn återanvänder julklappslegot och bygger nya saker.Inom kort kommer jag att skriva om boken Bryt upp! Nick Jones samling texter om etik och rasism. Den handlar också om det nödvändiga i att dekonstruera begrepp som vi tror vet vad de betyder…

Ni som är intresserade kan ta del av min presentation på min Slideshare sida (missa inte ”påskäggen”!).

[Och, varför skulle jag hata böcker? Jag menar att uppbyggandet av en bok- eller mediesamling för dess egen skull, inte skapar ett särskilt imponerande (folk)bibliotek.

Det är, enligt min mening, först när bibliotekspersonalen i samverkan med individer och organisationer i det omkringliggande samhället skapar kunskap, sprider information och delar upplevelser tillsammans, som biblioteket har relevans. Det kan göras med hjälp av böcker men även med andra medieformat. Böcker, oavsett format, har varit och är fortfarande det dominerande formatet för kunskaps- och informationsutbyte – och det kommer att vara så ett bra tag framöver.

En slumpmässig boksamling enligt Free Little Library-konceptet ersätter t ex inte ett bra bibliotek, enligt min uppfattning. Därtill krävs någon person som aktivt arbetar med syftet med samlingen, med platsen där den finns och den personen ska dessutom visa upp en egen kompetens, som tillsammans de andra ingredienserna skapar en rörelse, en utveckling för de som använder sig av samlingen,
En bokbuss där uppdraget från dess ägare handlar om empowerment och engagemang i lokalsamhället kan vara ett lyckat exempel på ett fantastiskt bibliotek, när det skapar förutsättningar att tillsammans med sina användare utvecklar lokalsamhället i en positiv riktning.

Ett annat exempel är Spotify som kan bli ett bättre musikbibliotek först när det kurateras.

Lankes säger en annan sak: ”Bibliotekariens uppdrag är att förbättra samhället genom att underlätta kunskapsskapandet inom den samfällighet där hen befinner sig”. Det kan naturligtvis ske med böcker. Och med annat. Det är först när bibliotekarien gör detta som biblioteket är medskapande i samhällsbyggnaden, menar jag,]

One comment

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s