Ropa på vargen eller gömma huvudet i sanden

Apropå KB:s statistikrapport som visar på minskad biblioteksanvändning, som kom häromdagen, uttrycker Svensk Biblioteksförenings Niclas Lindberg i ett Facebook-inlägg sin frustration över sakernas tillstånd och den kritik framförts från delar av biblioteksbranschen när han kommenterat de röda siffrorna i statistiken och sagt att ”man  måste göra något åt situationen”. (Troligen är det en nationell biblioteksstrategi som han syftar på. Men vem ”man” är kan jag bara gissa.)

När jag omvärldsbevakar letar jag ofta efter sådant som utmanar min fantasi när det handlar om hur bibliotek förändras och förbättras. Men jag hittar också hot mot biblioteken, som vi känner dem, och jag hittar utvecklingsmöjligheter. Det har också hänt någon gång att jag tagit på mig rollen att ropa på vargen (BBL 2007/4 s. 26).
Samtidigt tycker jag inte om idén att folkbiblioteken tilldelas en stigmatiserad offerroll. Med tanke på hur massmedia fungerar så är det väldigt lätt för folkbiblioteken att hamna i en sådan situation. När en konflikt, en negativ händelse blir en nyhet hamnar den på förstasidan och/eller ledarsidan medan positiva händelser tenderar att i bästa fall hamna på familjesidan eller vara ett käckt inslag innan vädret.
Stigmatiseringen i massmedia, menar jag, riskerar bekräfta folkbibliotekens roll som förlorare – ungefär som SAAB eller Ericsson. Dvs lika passé och ointressanta som de där grabbarna tyckte, de som menade att se sig själva som en grupp, för vilken biblioteket inte fyller någon funktion.
Att jag kursiverat folkbiblioteken beror på att det, enligt mitt förmenande, är skillnad på bibliotek och bibliotek. Det är folkbibliotekens filialer som läggs ner. Det är folkbiblioteken som ”är viktiga för barn, äldre, funktionshindrade och biblioteksovana.” Det är folkbiblioteken vars roller och uppdrag ifrågasätts och utmanas. (Nåja skolbiblioteken – i den mån de finns – har sina problem) Men knappast de statliga biblioteken på högskolor och universitet med sina förhållandevis avgränsade målgrupper och uppdrag med statligt garanterade infrastrukturer för samverkan.

Nu menar jag inte att det är Niclas Lindberg som stigmatiserar biblioteken – det är journalisterna som gör. Däremot gör Niclas en riskanalys för biblioteksfältet, som vi känner det 2013. Jag menar att Biblioteksföreningen nu har en unik möjlighet att driva frågan om en nationell biblioteksstrategi framåt på ett helt annat sätt än biblioteksfältet självt – allra helst om de lierar sig med SKL som stöd för folkbiblioteken. En sådan strategi kan fungera som ett hopp för att bibliotek ska efterfrågas och vara relevanta i framtiden.

Jag menar också att folkbiblioteken måste ta sig en rejäl funderare på den roll de vill ta i lokalsamhället. Handlar det om att primärt kränga så många böcker som möjligt eller handlar det om något annat? Och om det handlar om något annat vilka nyckeltal ska tas fram? Kanske antalet deltagande i allmänna val? Kanske upplevd livskvalitet? Kanske fler som kan hantera sin livssituation själva? Kanske fler killar i tonåren som läser och skriver poesi? Och vilka effekter skulle den typen av nyckeltal ha på gestaltningen och utformningen av folkbibliotekens tjänster.
Jag tror att folkbiblioten (och även en del andra bibliotekstyper) måste

  • börja tänka utanför sin trygghetszon
  • skapa strategiska allianser
  • våga misslyckas när de testar nya utvecklingsmodeller
  • väga ändra sig när det blev fel
  • våga utmana heliga kor och rutiner som inte har bäring
  • våga analysera sina styrkor och marknadsföra dem
  • våga möta sina ägare på deras villkor, kanske t o m utanför bibliotekets trygghet
  • våga döda sina älsklingar

Här ligger utmaningarna för Biblioteksföreningen när de driver frågan om nationell biblioteksstrategi som en huvudfråga för framtiden, enligt min ”bisarra åsikt” – nämligen att folkbibliotekens ägare, allmänheten, kan kräva  mycket mer av sina bibliotek än att vara en pappersboksamling

—–

Så här skrev Niclas:

”Grunnar på på om det finns något piller man kan ta för att utvecklas till struts. För visst är det strutsen som sticker huvudet i sanden? Jag har så svårt att göra just det men det känns som att det är egenskap som efterfrågas allt mer. Jag vill att fler än 28% ska vara aktiva låntagare på biblioteken, jag vill att klyftorna i biblioteksanvändning och läsning ska minska – inte öka. Jag vill att bra många fler än hälften ska använda sina bibliotek. Jag vill att barnen ska läsa mer och jag vill att man slutar lägga ner allt fler biblioteksfilialer eftersom jag är övertygad om att närhet till bibliotek är viktiga för barn, äldre, funktionshindrade och biblioteksovana. När jag oroas över att biblioteksstatistiken pekar på att vi är på väg i exakt motsatt riktning och talar för att man måste göra något åt situationen får jag höra att man inte ska prata om det negativa utan försöka bortse från det och lyfta fram det positiva istället. Lite som strutsen – jag har förvisso huvudet i ett hål i marken och luften håller på att ta slut, men det struntar jag i för det är ju i alla fall mörkt och svalt. Typ”

One comment

  1. Det här var den kommentar jag och Svensk Biblioteksförening gick ut med med anledning av att Kungliga Biblioteket presenterade sin statistik:

    ”– Att Sverige har bra bibliotek är en angelägenhet för alla. De är neutrala och öppna institutioner som gynnar demokrati, dialog och fördjupad förståelse och de bidrar till kunskap, forskning och läsning. Allt det behöver Sverige mer av.

    – Biblioteken är moderna och hänger med i utvecklingen. På forskningsbiblioteken dominerar de digitala resurserna och på folkbiblioteken är e-böckerna på frammarsch. Man använder ny teknik för att sprida kunskap och information. Man arbetar för open access, digitalisering och publicering. Man satsar på nya arbetssätt, användarundervisning och erbjuder fler programpunkter än tidigare.

    – Trots de fantastiska insatser de biblioteksanställda gör varje dag i möten med barn, arbetslösa, företagare, studenter och forskare så tar Sverige inte nytta av bibliotekens fulla potential. Biblioteken ska och är bra på att stimulera till utbildning, bildning och läsning, samt sprida kunskap, kultur och information till fler och minska klyftor och utanförskap. Här pekar kurvorna åt fel håll. Det behövs fler användare och fler måste få enklare att ta del av bibliotekens utbud och tjänster. Det duger inte att 50 procent av skolbarnen saknar bemannade skolbibliotek, att fler och fler får längre och längre till biblioteken och att mindre än hälften av Sveriges befolkning använder sina bibliotek. Biblioteken har långt ifrån spelat ut sin roll men behöver bättre förutsättningar att fullgöra sitt demokratiska uppdrag. Det behövs både kvalitet och kvantitet.

    Svensk Biblioteksförening anser att en gemensam strategi för att möta framtiden behövs. På riksdagens bord ligger nu förslag till ny bibliotekslag. Partierna bör säkerställa att:

    – en nationell biblioteksstrategi tas fram.

    Regeringen bör ta sitt ansvar:

    – så att den nya bibliotekslagen kan omsättas i handling,

    – så att skolbarnen får tillgång till de skolbibliotek de har rätt till enligt skollagen,

    – för sin biblioteksmyndighet, Kungliga biblioteket, och se till att det har de resurser som behövs för att uppfylla uppdraget.”

    Här finns, som jag ser det, inget av stigmatisering eller givande av offerroll. Tvärtom försöker vi lyfta fram viktiga värden som gör biblioteken angelägna, peka på att biblioteken är moderna institutioner som hänger med i samhällsutvecklingen och peka på att den resurs biblioteken utgör är underutnyttjad. Med vägledning av statistiken är det ingen underdrift att påstå det.

    Svensk Biblioteksförening arbetar för att bilda opinion för bl a behöver av en nationell strategi, som precis som du skriver kan fungera som ett hopp för att bibliotek ska efterfrågas och vara relevanta i framtiden. Vi driver frågan eftersom vi är övertygade om att samhällsförändringar, ändrade medievanor, nya kunskapsbildningsprocesser, teknikutveckling mm mm kräver nya strukturer, nya formulerade uppdrag och en förnyad målbild vad det är biblioteken gemensamt ska bistå individer och samhället med. Jag tror för min del att det ligger mycket det du skriver om att uppgiften inte bör vara att jaga vare sig pinnar i besöksstatistiken eller att ”kränga” ut så många böcker som möjligt. För mig handlar det bra mycket mer om att stödja människors kunskapsbildning och hälsa, bidra till forskning, stimulera de som inte läser att läsa och att arbeta målinriktat för att öka barns läsning och läsförståelse. Det handlar alltså mer om människor än om något annat. Och här tror jag att det finns utrymme att prioritera om resurser så att de i allt större utsträckning används till att öka antalet läsare, öka läsförståelsen, öka antalet som klarar kunskapskrav, tar sig igenom studier osv. Det borde rimligen leda till förändrat arbetssätt, förändrad syn på var bibliotek ska ligga, hur de ska vara öppna, bemannade och utrustade. Kanske ”Meröppna” bibliotek för de som redan hittat till biblioteket och hittar i det själva och bibliotekarier utanför biblioteket för att söka upp, stödja och uppmuntra dem som inte hittat dit. Allt detta och bra mycket mer därtill skulle en process om en nationell utvecklingsstrategi för biblioteken kunna problematisera, reda ut och ta ut färdriktning för. Avsaknaden av denna process och avsaknaden av en processägare är beklaglig. Därför vill Svensk Biblioteksförening, och numera även flera av riksdagens partier, att kravet på en nationell biblioteksstrategi/plan ska skrivas in i bibliotekslagen och att Kungliga biblioteket ska utses till processägare.

    Att bilda opinion på nationell nivå och gentemot beslutsfattare ska inte blandas ihop med marknadsföring av bibliotekens utbud och tjänster. När vi bildar opinion för t ex nationell strategi och skolbibliotek räds vi inte att peka på de problem och utmaningar som finns. Helt enkelt för att det måste finnas ett problem om politiken ska se behovet av att göra något åt det. Utifrån de mål Svensk Biblioteksförening satt upp för sitt opinionsbildande arbete har insatserna givit resultat. Krav på skolbibliotek i skollagen, reformerad bibliotekslag, Kungliga Biblioteket har fått uppgifter som nationell biblioteksmyndighet och en mängd partimotioner i riksdagen lyfter fram biblioteken, inte som offer utan som angelägna, moderna och underutnyttjade. Och man föreslår lösningar för att biblioteken ska vara en kraftfull aktör för bildning, utbildning, demokrati och läsning. Inte illa.

    Detta förtar inte att det, inte minst på lokal nivå, finns behov av att marknadsföra bibliotekens utbud och tjänster för att öka kunskapen om vad man erbjuder, för att locka nya besökare, visa på vilka möjligheter biblioteken erbjuder osv. Och vid sidan om marknadsföringen behöver också en fördjupad diskussion föras om vilken verksamhet som ska erbjudas, för vem, var och när. Precis som jag var inne på tidigare. Och visst – om man är i en situation där man bedriver en verksamhet som inte adresserar utmaningarna som finns i fråga om ökande klyftor, barns läsning och läsförståelse och att en allt mindre andel av befolkningen använder sig av biblioteket finns risk att man får svårt att lokalt motivera sin verksamhet.

    Jag vill att fler än 28% ska vara aktiva låntagare på folkbiblioteken, jag vill att klyftorna i biblioteksanvändning och läsning ska minska – inte öka. Jag vill att bra många fler än hälften av invånarna ska använda sina bibliotek. Jag vill att barnen ska läsa mer och jag vill att fler ska få enklare att ta del av bibliotekens utbud och tjänster. Närhet till bibliotek är viktiga för viktiga grupper som barn och biblioteksovana.Vill man allt detta är biblioteksstatistikens siffror ett bekymmer och manar till ifrågasättande. Gör vi rätt saker för rätt målgrupper, på rätt platser i rätt tid? Detta ifrågasättande vill jag se mer av istället för ett försvar av en verksamhet som inte når dit den borde. Med det som grund kan vi sedan reda ut vad biblioteken behöver göra själva och vilka ekonomiska, politiska och rättsliga förutsättningar biblioteken behöver ha.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s