Bättre användaruppleveler i folkbibliotekens digitala kanaler?

Förra veckan deltog jag i en workshop som arrangerats av projektet Det Digitala Biblioteket. Projektet drivs under 2012 av Virtuella enheten vid Stockholms stadsbibliotek i samverkan med Librisenheten på Kungl. Biblioteket och med Barnens Bibliotek. Projektet finansieras av KB och av Statens kulturråd. Förebilden är att åstadkomma något som liknar e-hälsotjänsten 1177.se fast för (folk)biblioteken.

Workshopen utgick från ett remissunderlag  kring projektets tankar om framtidens digitala kanaler och webbplatser. Remissunderlaget kan laddas ner från Barnens biblioteks webbplats. Det är lite oklart för mig hur remissunderlaget ska användas och vem som blir mottagare. Troligen kommer det att handla om en rapport till KB och KUR där ett antal förslag till nationella projekt presenteras.
I den föreliggande versionen finns i alla fall ett par projektförslag som lyfts fram:

  • Ett pilotprojekt som ska utveckla Barnens bibliotek och Öppna bibliotek till en tjänst som integrerar nationall, lokal och individuell information för barn. Projektet ska
    – skapa en nationell biblioteksredaktion med ansvar för ett grundinnehåll som ska kunna användas av alla bibliotekskanaler i hela landet samt ett lokalt nätverk kopplat till den nationella redaktionen.
    – ta en pilottjänst som ska integrera nationellt, lokalt och personligt innehåll. (Vilket låter som ett inbäddat projekt i projektet sas).
    – bidra till kravställning på leverantörer och förlag fär det gäller provläsfunktioner och bilder.
    – göra ett relevant urval av medietitlar och komplettera deras katalogposter med omslagsbilder och beskrivningstexter m fl.
    – diskutera med public service-kanaler om samarbete kring tematiseringar
    – arbeta med hur användargenererat innehåll kan anpassas.
  • Ett nationellt projekt för bättre hantering av avgörande informationsmängder:- En fungerande och heltäckande provläsningstjänst och en bildhanteringstjänst för det digitala biblioteket.
    – En nyckelordshantering för det digitala biblioteket.
    – Hantering av unika identifikatorer.

Det är dock lite svårt för mig att hitta relationerna mellan projekten och vilka externa aktörer som finns, vilka roller de har samt, inte minst viktigt – finansieringen av projekten. Symptomatiskt är att de problemområden som ska lösas med hjälp av projekten inte tar stöd från verksamheter utanför biblioteksfältet. Digital delaktighet nämns i förbigående, samarbete med arkiv och museer knappast alls, tjänster som Bokcirklar.se eller regionala initiativ som Barnens Polarbibliotek saknas som exempel och trebokstavskombinationen SKL saknas helt.

De synpunkter jag kommer att framföra i remissvaret, som ska vara inne 1 november, är bl a

  • Relationer
    Hur förhåller sig det här projektet till utvecklingstankarna på KB med LIBRIS som nationell katalog och/eller som gemensam databrunn för informationssökning? Det skulle ha varit intressant att få ta del av projektets intressentanalys, inte minst för att se hur andra projekt förhåller sig till de nya som föreslås. Vilken roll har CMS-leverantörena Teknikhuset och Axiell? Det skulle också vara intressant att ta del av en riskanalys: vad händer om de förgivettagna finansiärerna, KB och KUR, inte ställer upp med pengar för fortsättningen?
  • En dold agenda?
    Varför saknas insatser typ Barnens Polarbibliotek i genomgången av befintliga digitala tjänster för barn?
    ”Barnens bibliotek är den enda bibliotekswebbplats som använder sig av beskrivningstexter som är skrivna direkt för barn, men de målgruppsanpassade texterna finns bara på en liten del av medieutbudet.” Undrar vad min gamle kompis Detlef Barkanowitz, numer kulturchef i Boden, skulle säga om den beskrivningen med tanke på de barn som bidrar till innehållet på Barnens Polarbibliotek.
    Finns det en dold agenda här? Handlar projektet egentligen om att rädda webbplatsen Barnens bibliotek och resultaten från Öppna bibliotek? Jag vet inte.
  • När det gäller barn behövs två skilda webbar. Minst.
    Dels något som motsvarar Barnbibliotekscentrum dvs en webb om barnverksamhet för bibliotek, föräldrar och lärare. Dels någonting helt annorlunda för, med och av barn. Det är inte säkert att det motsvaras av webbplatsen Barnens bibliotek som vi känner det idag. Det kanske behövs något helt annat eller fler platser. Exempel på något helt annat finns här, eller här eller här.
    Det är inte säkert att ”one size fits all”.
  • Tänk sociala nätverk.
    Det är inte säkert att allmänheten uppfattar belöningssystemet från en gemensam bibliotekswebb som tillräckligt intressant för att bli trogna användare. Speciellt inte om man jämför med andra webbtjänster. Spelifiering, någon?
    Visst finns bibliotek på Facebook, men används de sociala webbarna på rätt sätt? Jag är övertygad om att ett kvalitativt boksamtal kan föras på den här typen av arenor, också! Om biblioteken gör det professionellt och inte något vid sidan av. Vad kan erfarenheterna från t ex  Bokcirklar.se och Dagens Bok visa på för att vi ska förstå hur människor interagerar, eller inte, på sociala mötesplaster?
  • Samverkan med ABM
    Utöka samverkan med befintliga ABM-projekt när det gäller bildhantering (Kringla, Platsr etc). Databrunnar, någon?
  • SKL sitter på nyckeln till samverkan
    Jag tycker att förebilden 1177.se är ett fantastiskt exempel på samarbete i den offentliga sektorn. 1177 har haft olika namn och varit i process i ca 10 år. Det visar att den här typen av gemensamma lösningar tar tid. Och det är bra.
    När det gäller de föreslagna projekten menar jag att det är mycket viktigt att bjuda in kommunernas intresseorganisation SKL om det ska bli någon fart på frågan. Det finns en klockartro i vår bransch att biblioteksfältet själva ska lösa sina egna problem. Vi glömmer ofta och gärna att vi befinner oss i kommunala organisationer och att det finns stöd för utvecklingsprocesser och upphandling i våra egna organisationer.

”Det krävs ett helt nytt sätt att tänka för att lösa de problem vi skapat med det gamla sättet att tänka.” sa Albert Einstein en gång. Det är bra att projektet hämtat sin förebild från eHälsa-området. Men sen tycks det som innehållet, användarupplevelserna ska smältas i gamla formar. Är utgångspunkten allmänhetens – och i synnerhet barnens -bästa, så måste processen börja med att fråga dem som ska använda tjänsten. Att vi själva sitter och gissar är inte rätt väg, vi är för lika varandra, vi behöver motstånd för att det ska bli bra.

7 kommentarer

  1. Att vi själva sitter och gissar är inte rätt väg

    Menar Du att våra erfarenheter som bygger på dagliga kontakter inte är värda någonting? Visst finns det cementhäckar som aldrig suttit vid en informationsdisk men vi är tusentals som ofta underr årtionden byggtt upp kunskaper om våra användare och deras behov.

    Vi gissar inte utan vi vet bättre än dom flesta, vi som jobbat på golvet.

    Jan

    1. Jag tror inte att bibliotekets informationsdisk är den ultimata mötesplatsen för barn och ungdomar när vuxensamhället vill diskutera med dem på vilket sätt de ska betjänas av biblioteken digitalt i framtiden.
      Om vi vill ha en dialog med barn och unga _på lika villkor_ menar jag att vi måste befinna oss på de platser där barnen och ungdomarna befinner sig, dvs utanför _vår_ trygghets- och maktsfär. Det kan vara i deras fritidsmiljöer, det _kan_ vara på vissa typer av bibliotek där barn sen tidigare känner sig välkomna, medskapande och delaktiga, Det kan tom vara på nätet.

      Men jag tror inte att man automatiskt blir expert på barn och ungas önskemål och eventuella behov av bibliotekens digitala tjänster av att sitta vid en informationsdisk. Om det är som du säger ”vi är tusentals som ofta underr årtionden byggtt upp kunskaper om våra användare och deras behov” – så hade rimligen den här förstudien inte behövts.

  2. Och jag tror inte att man automatisk blir expert på barn och ungas önskemål och eventuella behov av bibliotekens digitala tjänster av den här ensidida, ovetenskapliga och torftiga förstudien och man inte lyssnar på dom verkliga experterna på barn och ungas behov av bibliotek.

    Jan

    1. Nu förstår jag inte hur du menar.
      Du har först utsett bibliotekariekåren till experter på sina användare och deras behov. Sen beskyller du representanter för samma yrkeskår för att ha gjort en ensidig, ovetenskaplig och torftig förstudie och vill kalla in ”de verkliga experterna”.

      Jag tror inte det är mängden (”vi är tusentals”) eller ens den tidsmässiga långsiktigheten (”som ofta underr årtionden byggtt upp kunskaper om våra användare och deras behov.”) som är avgörande för vem som kan vara expert på barn och ungas behov av digital biblioteksservice.

      Det handlar snarare om en grundläggande förståelse av hur informationsteknologin skapar nya förutsättningar för en förändrad medie- och kulturkonsumtion. Det handlar lika mycket om hur vuxensamhället väljer att kommunicerar med barn och unga. Skapar vi en digital bibliotekstjänst för barn _för_ och _om_ dem – eller gör vi den _med_ och _av_ dem?

      Det kan säkert finnas bibliotekspersonal som har den kunskapen, men deras kompetens bygger mer på att de vågat lämna trygghetsboxen och ta in intryck från andra områden och ha en ömsesidig kommunikation med barn och unga. Än att de förlitat sig på yrkets skrå-anda eller att de arbetat på bibliotek i 20 år.

      1. Jag förstår bara inte hur du kan använda ordet gissa för att karaktärisera barnbibliotekariernas kunskaper om barn. Men jag förstår att KB med förtjusning citerar just detta på sin hemsida.

        Jag vet inte om du tycker att skråanda och makt även präglar grupper som förskolärare, lärare, barnpsykologer, barnläkare eller exempelvis en morfar som jag.

        Allt vi kan göra för barnen och ungdomarna är bra. Som ett bevis på det är även utredningen vi talar om positiv. Vad jag tycker om den är egentligen lite ointressant eftersom jag bara var ute efter att kritisera ditt nedlåtande uttryck ”gissningar” som jag tyckte var onödigt hårt och orättvist.

        Jan

      2. Mitt inlägg handlade _inte_ om barnbibliotekariernas kunskaper om barn, sådär i allmänhet som du tycks tro. Det handlade om dem som var samlade vid workshopen, barnbibliotekarier eller inte. På workshopen gissades det för fullt om hur olika målgrupper skulle förhålla sig till ett förslag om en gemensam landsomfattande digital webbplats för barn. Inlägget handlade också om hur vi inom bibliotekfältet har en klockartro att vi ensamma/själva kan, och ska, lösa alla våra utvecklingsfrågor, annars är vi dåliga bibliotekarier. Det handlade, i alla fall avsåg jag det, om det nödvändiga i att tänka utanför boxen.

        Hur du kan få det till ett förakt för barnbibliotekariernas kunskaper och kompetens kan jag bara gissa. För övrigt vet jag inget om att KB citerat mig eller varför de i så fall skulle vara förtjusta. Det har däremot Virtuella enheten på Stockholms stadsbibliotek.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.