Om samverkande konsumtion och bibliotek

Collaborative comsumption är ett nytt begrepp att förhålla sig till. Google föreslår ”samverkande konsumtion” som översättning. Det handlar om hur en urgammal ekonomisk princip – byteshandel – anpassas till de senaste årens informationstekniska landvinningar. Det finns flera intressanta exempel: låna en bil, låna en cykel eller hyra ett rum i en lägenhet av en främling. Naturligtvis är verktygsbibliotek ytterligare exempel på samverkande konsumtion. I genomsnitt används en genomsnittlig borrmaskin i ca 13 minuter totalt – betyder det att det måste finnas en i varje hushåll? Måste man äga en slagborrmaskin för att göra ett hål?


Rachel Botsman: The case for collaborative consumption TEDxSydney

Lästips: Rachel Botsman What’s Mine Is Yours: The Rise of Collaborative Consumption

I den senaste fickguiden från Media Evolution – Tillgång i stället för ägande – diskuteras samverkande konsumtion och det faktum att nya kulturmönster skapar förutsättningar för tillgång till medier och att det upplevs som viktigare än ägandet av boken, filmen, cd:n etc. Exemplen finns från Spotify och Hulu. Det här får mig att fundera över något som R. David Lankes sa i ett anförande för en tid sen: ”Bibliotek handlar inte att låna ut. Bibliotek handlar om att dela med sig.” Enligt min tolkning dela resurser dvs böcker och andra media, kunskaper och därmed makt – över sitt eget liv och i för samhällsutvecklingen.
Lankes säger också något provokativt att dåliga bibliotek bygger samlingar; bra bibliotek skapar tjänster medan fantastiska bibliotek skapar samhällen. Den som vill höra Lankes dela med sig av sina tankar kan ta sig till London i slutet av oktober då han är keynote på Internet Librarian International.

Och vilken är utmaningen för biblioteken när det gäller samverkande konsumtion? En del saker finns ju som verktygsbibliotek och annat. Men om man tänker böcker och andra media då?

Visst finns det bokbytarhyllor lite överallt nuförtiden, även på biblioteken. Little Free Library-rörelsen kommer till Sverige snart, om den redan inte är här. Little Free Library brings neighbors together through books enligt Los Angeles Times: ”Resultatet kan bli samtal, vänskap och en känsla av samhörighet”

Men varför inte ta nästa steg?
Jag köpte Zlatan-boken i höstas, läste den på en vecka.  Satte in den i bokhyllan. Om tio år kanske jag tar fram boken igen och undrar hur den hamnade där.Varför skulle mitt exemplar inte kunna användas för att korta ner kön på boken på bibblan? Eller någon annan bestseller som jag fått eller köpt. Eller min specialsamling av artistbiografier. Jag kan förstå att biblioteket inte vill fylla sin katalog med kretis och pletis medier, men samtidigt skulle man ju kunna använda sig av t ex Library Thing för erbjuda ett utrymme för de som vill vara med att dela på sina boksamlingar – och kanske göra en koppling till lästipssajter och virtuella bokcirklar?

Om inte det är bibliotekets uppgift att arrangera möten mellan böcker och läsare finns ju risken/möjligheten att läsarna tar över den uppgiften och återuppfinner folkbiblioteket.

2 comments

  1. Kul att du uppmärksammar denna trend. Det finns flertal företag som fokuserar på detta. Domytask.se (www.domytask.se) är t.ex en sådan tjänst där man kan få hjälp av andra med småärenden och tjänster. Varför köpa en borrmaskin när man kan låna en av sin granne, eller som du nämner köpa en viss bok när man kan låna den osv.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s