Gästbloggare: Anna-Stina Takala

Att biblioteksblogga – en betraktelse

Ända sedan Peter frågade mig om jag kunde tänka mig att gästblogga här, så har jag våndats lite över uppgiften. Inte därför att jag inte vill skriva, jag skulle tvärtom gärna vilja skriva något läsvärt och det känns hedrande att bli tillfrågad.

Men det här med biblioteksbloggande har liksom knutit sig för mig sedan i vintras.

Jag startade min blogg BiblioBuster i början av sommaren 2007. Det var i samband med att jag fick en heltidstjänst på Regionbibliotek Stockholm och tyckte att nu hade jag både ”rätt att” och möjlighet att tänka övergripande vad gäller biblioteksfrågor.

Över tid så hittade jag ett slags fåra som handlade om bibliotekens användande av sociala medier. Eller webb 2.0 som det hette då i början. Jag har också skrivit om bibliotekspolitik, biblioteksutveckling och bibliotekarieyrket. Och en hel del annat. Det har blivit 650 texter och nästan 2000 kommentarer. Med andra ord har jag tänkt och skrivit mycket om bibliotek.

Men i vintras tappade jag sugen. Det var dels vissa konkreta saker som hände och dels en allmän känsla av att inte ha något mer att säga. En brist på inflöde av energi. Och den energin har inte kommit tillbaka, annat än i kortare perioder.

Mitt engagemang idag gäller framförallt bibliotekarieyrket och bibliotekariers kompetens. Jag tycker att det är ett fint yrke att vara bibliotekarie och att arbeta på bibliotek. Bibliotek och bibliotekarier ska arbeta för att förbättra samhället, jag tycker det.

Jag ville gärna få tillbaka lusten att skriva om biblioteksfrågor, men jag har inte hittat min energikälla för det ännu. Det finns så mycket annat som engagerar, främst på det privata planet. Jag ska t ex snart äntligen bli förälder. Och det på ett sätt som ligger lite utanför normen. Det tar all fokus när jag är ledig.

Jag vill avsluta detta ofokuserade gästinlägg med några ord om privat/personligt/professionellt. I min twitterbio skriver jag att jag är privat, personlig och professionell. Nånstans är vi den vi är, hela tiden. Hemma och på jobbet. Det finns så mycket som jag har lärt mig utifrån privata intressen och som jag har nytta av på jobbet. Jag tänker till exempel på digital bildbehandling och olika bloggverktyg. Och jag har utan tvekan haft nytta i jobbet av mitt bloggande, eftersom det har tvingat mig att tänka till.

Alla människor har kunskaper och erfarenheter som de har förvärvat på fritiden och som de kan använda sig av i sitt jobb. Kanske tar jag avstamp just där i ett fortsatt bloggande nångång i framtiden.

Anna-Stina Takala

aka BiblioBuster