2 kommentarer

  1. Vore intressant att få veta vad det var som var så lysande.

    Jag kunde inte komma över känslan av flummighet och
    cafékänsla.

    Jan

    1. Om man tycker att det är lysande eller inte är naturligtvis upp till var och en att tycka. För min del, som menar att det viktigaste i begreppet ”folkbibliotek” är ordet folk bekräftar Thoshauges perspektiv mina förhoppningar och farhågor.
      Har man ett bibliokratiskt perspektiv (biblioteken finns till för sin egen skull, världen vore ett bättre ställe om alla var bibliotekarier, två år i Borås adlar människan och stärker karaktären) kan man säkert tycka att Thorhauge är såväl hotfull och flummig.

      Cafékänsla ger för mig iaf enbart positiva associationer…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.