Hur gör barn?

Hur gör barn när de söker information i bibliotekskataloger är ett ämne för den kunsapsöversikt och B/I-magisteruppsats ”Barn söker i bibliotek” som Annelie Carlsson och Maria Johansson precis kommit med.

Det kunskapsöversikten visar är att  barn väljer någon av tre sökstrategier:

  • browsa (dvs de kollar av beståndet utan att söka genom en speciell sökingång)
  • söka i kataloger
  • få hjälp av andra människor

Till slutsatserna:

  • ”Både tidigare och senare studier visar att barn har svårt att hitta det de söker i bibliotekskataloger trots att barn på de senaste åren blivit mer datorvana. Det är inte hantering av tangentbord och mus som är hinder längre utan numera har barn svårt för att använda ett korrekt sökspråk, de har problem med både stavning och läsförståelse.”
    [Min fundering: det är kanske inte frågan om att de inte använder korrekt sökspråk, de kanske inte använder programutvecklarens sökaspråk, eller vuxensamhällets sökspråk. De kanske använder ett sökspråk som är logiskt och självklart för dem – det kanske är katalogen det är fel på.]
  • Att bibliotekskataloger borde designas för och anpassas till barn istället för att vi ska förvänta oss att barn ska använda system utvecklade och designade för vuxna framkommer i flera studier.
    [Min fundering: Ett citat från Einstein kanske passar här: ”Det krävs ett helt nytt sätt att tänka för att lösa de problem vi skapat med det gamla sättet att tänka.”]
  •  Flera försök har gjorts att barnanpassa bibliotekskataloger både i USA, Danmark och Sverige och det försök som framstår som bäst ha lyckats med sina föresatser är det digitala barnbiblioteket International Children’s Digital Library

Back to basics:
Författarna menar att om man vill underlätta för barn att lära sig hitta från bibliotekskatalog eller från referensdisk till medierna i biblioteket så föreslårforskningen att biblioteken bör genomföra visningar av biblioteket och undervisning i hur bibliotekssystemet är uppbyggt.
Inte så häftigt, men mer traditionellt, tålmodigt och långsiktigt informationsarbete, alltså!

Om nu forskningen visar på att barn helst använder sig av andra människor som informationskälla, så kan man fundera över hur barnkonventionens tanke att ha barnens bästa för ögonen rimmar med bibliotekens minskade personalresurser. Och med personallösa bibliotek.

En kommentar

  1. I Stockholms grundskolor har vi en bibliotekskatalog som kallas Winbib – framtagen av våra bibliotekarier på Medioteket. Jag har använt den mycket tillsammans med barn i åldrarna 7-13 år – och tycker att den funkar utmärkt. Den innehåller inga käcka bilder så man måste använda ett skriftspråk, den har inte heller någon stavningskonroll med förslag till alternativa sökord om man skrivit fel – men i övrigt är den i stort sett perfekt.
    Gränssnittet är enkelt med möjlighet att söka på titel, författare, ämnesord eller person (autentiska personer). Det är lätt att förklara hur den fungerar och lätt för barnen att förstå – jag tycker det är viktigare än diverse muntrationer i form av gulliga djur eller något.
    Ämnesorden är många, vilket kanske ibland gör indexeringen något bristfällig, men det är ganska lätt för barnen att förstå.
    Jag tycker också att de saker som man måste förklara för barn (skillnad mellan ämnesord och fulltextsökninger, att författaren ska sökas med efternamnet först, att man kan klicka i ”någonstans i titeln” för att söka på en bit ur titeln etc) är sådant som är bra för barnen att uppmärksamma.
    Tyvärr är det, vad jag vet, ingen uppsatsskrivare som gett sig på att skriva om barnens interaktion med Winbib – hoppas att det kommer.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.