Bibliodystopier

Eller vem hotar folkbiblioteken?

Innan jul, när debatten om bibliotek på entreprenad i förortskommun till Stockholm var som hetast, gav Peter Ekström på den Örebrobaserade Kulturdelenbloggen in i debatten, för att dra en lans för folkbiblioteken. Ekström skriver en del fina saker om folkbibliotekens demokratiska uppdrag och gör en intressant slutsats som speglar folkbibliotekens starka roll i samhället. Och som kanske speglar orsakerna för hans eget engagemang:  ” om inte längre biblioteken är självklara så blir det svårt att förstå vem som ska försvara konsthallarna, museerna, teatrarna, konserthusen och kulturskolorna.”
Om så trygga institutioner som biblioteken redan har drabbats av Baumoleffekten så borde det inte dröja länge innan andra kulturinstitutioner hotas.
I senaste numret av Framsteget får kulturministern frågan om vad hon skulle göra om hon var en bibliotekarie. Hon svarar ” Inrätta volontärverksamhet; låta litteraturstudenter, tekniknördar, pensionerade lärare/ bibliotekarier, konstvetare och filmare inspirera besökarna.”

Det får mig att fundera på om inte Peter Ekström är fel ute. Jag tror inte att det är driftsformen som är det stora hotet mot folkbiblioteken.
Du kan ju fråga Hälleforsborna, som haft erfarenheter av bibliotek på entreprenad i 15 år.
Här finns ett antal intressanta fördelar – som t ex långsiktig planering. Eftersom avtalen är på tre år i taget så vet bibliotekspersonalen hela tiden hur mycket pengar de har att röra sig med. De drabbas inte av plötsliga nerskärningar, något som drabbar kommunalt drivna bibliotek med jämna mellanrum. De får å andra sidan inga plötsliga extrapengar utanför budgeten. Men det brukar inte hända andra bibliotek heller för den delen.
Dessutom finns det i denna kommun på runt 6 000 invånare något så ovanligt som en fungerande bokhandel. Det är nämligen Hällefors bokhandel som driver biblioteket på entreprenad. Här handlar det enligt min uppfattning snarare om en vinna/vinna-situation än stora pengar till det privata näringslivet.

Jag menar att i valet mellan att lägga ner biblioteksverksamheten eller att hitta alternativa driftsformer så är det senare valet att föredra. Visst finns det bibliotek som har dåliga öppettider och tråkiga bokbestånd och som inte alltid kan försvara sitt existensberättigande, och som kan ersättas av t ex bokbussar – men ett nedlagt bibliotek känns för mig iaf som en förlust för samhället och för demokratin.
Jag tror inte att set är e-böckerna som hotar bibliotekens självständighet även om Peter Ekström ser dem som anledningen till en kommersialisering av biblioteken. Den uppfattningen kan man jämföra med det som Inga Lundén, stadsbibliotekarie i Stockholm och Madeleine Sjöstedt skriver i SvD. De ser också hot mot biblioteken: ”Om biblioteken ska fortsätta vara ryggraden i infrastrukturen för allas rätt till förkovran och bildning måste frågan om e-böcker lösas.”
Jag tror inte att det är e-bokens vara eller inte som är en ödesfråga för biblioteken. Jag tror mer att det handlar om hur biblioteksansvariga tjänstemän lyckas med att hålla bibliotekets löfte om service till allmänheten. Det löftet kan innehålla en lång rad medieformat, läsupplevelser, texter, bilder, filmer och tjänster beroende på de lokala prioriteringarna och pengarna. Det handlar om att behärska metoder för att visa sin samhällsnytta för ägarna allmänheten och deras företrädare, politikerna.
Misslyckas vi med det – då går vi samma väg som postkontoren.

Folkbibliotekens framtid?

Om man vill göra en djupdykning bland tankar kring folkbibliotekens framtid och hoten mot folkbibliotek så kan en utgångspunkt finnas i de röster, experter och legitimerade besserwissrar (ja, jag är avundsjuk på dem som fick vara med) som hörs i BTJ debattskrift som just heter Folkbibliotekens framtid?.

På frågan om vad som hotar folkbiblioteken får man lite olika svar. Det är ömsom vin, ömsom vatten. En del svar känns mer genomtänkta än andra. Några motsäger varandra. (Jag har blandat citaten. Är ni nyfikna på vem som sagt vad får ni köpa boken)

Några hot bilder handlar om relationen till folkbibliotekens ägare:

  • Om de inte längre skulle kännas angelägna.
  • Att de inte håller dialogen med besökarna levande.
  • Om medborgarna inte längre tycker att folkbiblioteken spelar någon roll för samhällsbygget…
  • Den stora utmaningen är att vara en verksamhet som är angelägen för många. Att man inte fortsätter på den väg som innebär att man smalnar av och näst intill blir ett elitistiskt projekt för den som är en digital person, högutbildad med hög inkomst, en läsande person – då är det slutet för folkbiblioteken som idé
  • Det ligger en fara i om biblioteket bli alltför styrt av efterfrågan, om man bara köper in det som lånas ut mest.
  • Hotet är väl om den nya generationen inte vill ha biblioteken så som de är.

Andra hot handlar om relationen till företrädarna för folkbibliotekens ägare:

  • Men det är också problem med att få andra än kulturpolitiker att förstå värdet av folkbiblioteken…
  • …det finns de som vill plocka bort oss, de som är intresserade av att tjäna pengar, olika kommersiella krafter.
  • Det finns ett politiskt hot – att man ska lägga ut biblioteken på entreprenad.
  • Jag känner en stor oro för den legitimitet som politikerna är beredda att ge till biblioteken.
  • Det handlar om politik…. För att biblioteket ska få finnas kvar måste man också staka ut en egen riktning, biblioteken måste själva ha en idé om vart de är på väg och varför de ska finnas. … Till syvende och sist handlar det om pengar och att kunna övertyga politikerna.

Några hot handlar om relationerna till samhällsutvecklingen

  • Hotet är väl om man inte inser att man själv är del i samhället och en del i omvärlden och ser sig själv som självklara.
  • Om vi inte klarar av at förklara de nya möjligheterna för omvärlden… I annat fall kan vi i många fall ses som väldigt traditionella och många kan säga att ”jag kan väl få tag i materialet någon annan stans”

Några hot handlar om en ökad kommersialisering

  • Idén att allt som kan kommersialiseras ska kommersialiseras upplever jag som ett stort hot mot biblioteken.
  • Det är möjligt att det kommer att finnas bibliotek i någon form i framtiden, men jag är inte alls säker på att vi alltid kan räkna ned att ha ett folkbiblioteksväsende som står fritt från kommersiella krafter.

Andra hot handlar om relationer institutioner i omvärlden:

  • Att biblioteksutbildningarna inte skulle kännas relevanta eller intressanta.

Några hot handlar om för stort teknikintresse:

  • Ett av de största hoten är nog om man i sin iver att anamma all teknik och tillgängliggöra media i alla dess former glömmer just läsandet av de media som man tillhandahåller…
  • Om det blir mer teknik än läsande…

Andra hot handlar om för litet teknikintresse:

  • Om man inte förstår att vara lyhörd för förändringar och kring sin roll och sina uppgifter och följer med i den tekniska utvecklingen och ser till att man gör de investeringar som krävs, också kompetensmässigt.

Andra hot handlar om budgeten

  • I så fall brist på resurser. För att kunna utvecklas måste biblioteken ges möjlighet att testa, att prova sig fram. Och kommer de kommunala medlen att räcka?
  • Det ena är definitivt att den offentliga sektorn kommer at krympa och det kommer att finnas mindre pengar till exempelvis folkbiblioteksverksamhet.
  • Ett allvarligt hot är att vi i besparingsiver minskar den offentliga sektorns ekonomiska utrymme och drar ner på biblioteksverksamheten, åtminstone gradvis.

Några hot handlar om avgifter för bibliotekstjänster

  • De borgerliga politikerna skulle kunna resonera sig fram till att alla är kunder även på biblioteken. Kanske skulle de också kunna tänka sig att låta biblioteksbesökarna betala för sig.
  • Det finns alltid en risk att man börjar fundera på att ta ut avgifter för bibliotekslån.
  • Jag är övertygad om att det kommer en dag när det inte bara är extremt kulturfientliga personer som hävdar att biblioteksverksamhet är något man gott kan betala för.

Andra hot handlar om integritet

  • En utveckling som innebär att allt fler privata intressen får styra biblioteksverksamheten är oroväckande. Det är viktigt att biblioteken får vara självständiga och inte utsätts för yttre påverkan…

Några hot handlar om bristande strategiskt tänkande

  • …i grund och botten är folkbiblioteken själva det största hotet, Och det handlar om att vi inte förmår frigöra den intellektuella kraft som ska till för att utveckla strategier som redan är framtidsstrategier, då går vi under.
  • Vi befinner oss i en process där vi redan konkurrerar med människors tid, tillgången till internet, fri tillgång till massor av information…
  • Hela yrkesrollen är uppe till diskussion och ska omformuleras. Det är ett annat hot, om man inte lyckas med detta.

4 kommentarer

  1. Jag hade tänkt skriva om vilka hot jag ser mot folkbiblioteken, men ändrade mig när jag läste detta. Sedan ändrade jag mig igen och tänkte att det finns något problematiskt i utmålandet av alla dessa hot som tycks så disparata. Det verkar som om hela samhället är ett hot mot biblioteken, är det verkligen så och vilken syn på bibliotek utgår man från om man tror det?

    Mycket bra inlägg. jag återkommer som sagt med en bloggpost.

    1. ”Hjälp, hjälp skrek Nasse, en hiskelig Heffaklump, och han flydde hals över huvud hela tiden skrikande: Hjälp, hjälp en hoskelig Hiffaklump. Hjilp, hjilp en hiffelig Håskalump. Hjålp, hjålp en himpelig Håffalusk”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.