Gästbloggare: Krister Hansson

Dags för ett folkbibliotekslyft!

På ett av mina första jobb på bibliotek förvånades jag storligen att samma bibliotekarier som vid inköpsmöten starkt argumenterade emot viss litteratur med stor servicekänsla gärna lånade ut sina privat inköpta böcker till låntagare som efterfrågade dem. Jag som kom från utbildningsvärlden in i biblioteksvärlden häpnade redan under tiden på Bibliotekshögskolan över den hårdhet som vissa författare behandlades med. Det var många som inte vågade avslöja vilken litteratur de läste. Vid ett tillfälle när vi diskuterade historiska romaner nämnde jag att jag i min ungdom läst Helmer Linderholms historiska romaner. Jag förstod snabbt att det skulle jag inte ha sagt. Efteråt kom en kursare fram och viskade att hon också läst Helmer. Själv tänkte jag att jag bryr mig inte för jag ska jobba på forskningsbibliotek.

Som tur är ligger detta bakom oss, liksom det faktum att bibliotekariens egna intressen lyser kraftigt igenom på vissa fackavdelningar. Idag köper de flesta bibliotek in det mesta som efterfrågas. Biblioteken har över hela landet arbetat mycket målmedvetet med en mediepolicy och vikten av att litteraturen syns i biblioteket. Öppna magasin har ökat omsättningen. Ett medvetet arbete med litteraturen har lett bland annat till projekt som Stockholms Långa svansen, Diktbiblioteket och Bokbazar. Här lyfts äldre litteratur fram i dialog med ny och på både ett mer traditionellt sätt och i nya digitala former.

Bibliotekens aktiva mediearbete framgår tydligt när man tar del av bibliotekens gallringsstatistik. I Stockholms län gallrades över 600 000 volymer under 2009 och det var mer än vad som förvärvades. Om man går tillbaka till 90-talet så var förhållandena helt annorlunda. Det är givet att om man ökar tillgängligheten genom att biblioteket blir mer överskådligt så påverkas användningen positivt. Det finns dock en gräns vilket framkommit i en del av de helt nya biblioteken runt Stockholm där användarna har tyckt att biblioteken har för få böcker. På några har verkligen fallet varit detta medan andra har haft ett bra bestånd men besökarna har ändå upplevt det som om det är lite böcker. Synintrycket är viktigt för hur man upplever utbudet.

När biblioteken aktivt börjat arbeta med sina mediesamlingar så har detta kritiserats från diverse håll som att man rustar ned. För att man låter användarna ha större inflytande på vad som köps in så innebär inte det att biblioteken inte för en medveten inköpspolitik. Förslagen från användarna utgör en liten del av bibliotekens inköp. En lyssna till sina användare är naturligtvis a och o för ett bibliotek. I Stockholms län tycker jag kommunerna över lag satsar bra på sina bibliotek. Det gäller framförallt i nya eller renoverade lokaler. Det är ett tag sen det lades ned ett bibliotek men det har tillkommit några.

Den utveckling som är mest bekymmersam är att antalet anställda på biblioteken minskar och särskilt i förhållande till antalet invånare. Det här är till viss del ett resultat av en omfattande och kostsam automatisering. Risken är att detta går ut över de grupper som nästan alla kommuner prioriterar nämligen barn, äldre, funktionshindrade och personer med annan språklig bakgrund. Till detta kan läggas de grupper som bevisligen har minskat sitt läsande och som drar sig för att besöka bibliotek. För att nå dessa för biblioteken nödvändiga användare krävs ett omfattande uppsökande arbete med bibliotekarier som vill jobba uppsökande. Om vi kryper in i lokalen är risken att vi faktiskt inte servar de människor som verkligen behöver folkbibliotekens tjänster. Det krävs även rationaliseringar som t ex profilköp som frigör kompetenta bibliotekarier från självklarheter för ett viktigt arbete med dessa grupper.

Det behövs ett lyft för folkbiblioteken så att medel och kraft tillförs biblioteken. Utmaningen och möjligheten att arbeta för att öka den digitala delaktigheten kan vara det lyft som gör skillnad. Folkbibliotekens viktiga och naturliga roll i detta arbete har lyfts av både politiker och myndigheter inom olika discipliner. Det faktum att bibliotek med relevant kompetens finns i alla kommuner och oftast har ett bra samarbete med folkbildningen har gjort det naturligt att biblioteken får ett stort ansvar i arbetet med ökad digital delaktighet. Detta kan med fördel användas som en del i en strategi för att skapa intresse även för andra sidor av bibliotekets uppgifter. Med den här i grunden klassiska folkbildningsuppgiften når biblioteket många av de prioriterade grupperna. För att lyckas krävs att biblioteken prioriterar insatser för de prioriterade grupperna.

Krister Hansson
Regionbibliotekarie
Regionbibliotek Stockholm

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.