Gästbloggare: Jonas Tana

Digitala klyftan

På sistone har det talats och skrivits en hel del om bibliotekens roll i kampen mot den växande digitala klyftan. Jag tycker det är ett otroligt viktigt och allt mer aktuellt uppdrag. Den färska rapporten ”Ett uppdrag för Finland” nämner biblioteken som ”den bästa delen av informationssamhället”. Samtidigt framhäver Undervisnings- och kulturministeriet bibliotekens roll i överbryggandet av den digitala klyftan. Detta innebär höga förväntningar på bibliotek och bibliotekarier som en sorts brobyggare. Men samtidigt finns det en annan utmaning och klyfta som man mera sällan talar om, nämligen den som går genom yrkeskåren.

I och med den snabba utvecklingen av informationsteknologin känns det som om det håller på att växa fram två olika grupper av bibliotekspersonal: en som utnyttjar och omfamnar de nya digitala kanalerna som en källa till information om biblioteksbranschen och en som håller fast vid de gamla kanalerna, som skrämmande ofta består av endast bibliotekets intranät och kanske någon tryckt publikation. Det är klart att det finns variationer och överlappningar åt båda hållen och att det delvis beror på generationsskillnader, men samtidigt är det fel att tro att alla yngre kollegor har ett stort IT-kunnande och intresse som automatiskt löser problemet.

Det beror också på att tillgången till information har blivit annorlunda. Samma gäller informationens natur. Allt mer flyttas till nätet och sprids i snabb takt där, bland annat, och kanske oftast, inom sociala medier. Via bloggar, Twitter och Facebook får man varje dag mer eller mindre relevant information om biblioteksbranschen. En del av den information jag dagligen får via sociala medier går inte att få någon annanstans. Varken i bibliotekets intranät eller i publikationer, som kan räknas till branschens mera klassiska informationskanaler. Kan vi då kräva att alla bibliotekarier börjar använda t.ex. sociala medier? Alla har vi hört orsakerna till varför man inte vill finnas på Facebook eller Twitter, och svaret är nej, det tycker jag att vi inte kan kräva. Vi kan ju inte heller kräva att alla andra börjar använda sociala medier för att få tillgång till den information biblioteken distribuerar. Men hur skall vi då få den information vi dagligen får ta del av vidarebefordrad till de kollegor som väljer att inte, eller helt enkelt inte kan, använda de nya ypperliga informationskanalerna? Vi måste kunna göra denna information tillgänglig på något sätt, för alla. Och det handlar i sista hand inte bara om sociala medier, utan om vart informationen flyttat och hur vi skall göra den tillgänglig. Om vi inte klarar av att informera inom våra egna väggar, hur skall vi då som informationsspecialister kunna tackla det så mycket större problemet med dem som håller på att utfrysas ur samhället på grund av informationsteknologin?

Det går lätt så att man blir blind för hur världen fungerar utanför sig själv, man glömmer att alla inte jobbar på samma sätt som man själv gör. Ifall den digitala klyftan inom biblioteket blir bredare, så kommer det att vara mycket svårt att bekämpa den klyfta som växer utanför biblioteket. Och om det finns en tröskel för att använda de nya digitala tjänsterna bland bibliotekens personal, hur skall man då kunna förutsätta eller ens hoppas på att användarna, som är i riskzonen att falla ner i den digitala klyftan, skall dra nytta av tjänsterna? Är det dags för oss alla att se oss i spegeln och fundera hur inte minst vi som skall representera ”den bästa delen av informationssamhället” tillsammans kunde möta det större problem vi har att handskas med?

Jonas Tana
Planerare
www.biblioteken.fi

3 kommentarer

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.