Gästbloggare: Niclas Lindberg

Några spridda tankar……..
Niclas Lindberg

I kanaler av olika slag pågår en rad samtal om biblioteken. Insändare i BBL, statusrader på Facebook, inlägg på bloggar, kultur- och debattsidor. Härligt! Mer sånt – och än mer debattglada biblioteksföreträdare som är med. Så här går mina tankar i några av dom aktuella debatterna.

Paniken över profilinköpen förvånar

Vad är det för fel på profilinköpen egentligen? Om man, som jag och de flesta andra, anser att folkbiblioteken även ska ha ett utbud av efterfrågade och populära titlar som samtidigt figurerar på försäljningens topplistor är det väl inte mycket att bråka om? När det beslutet väl är fattat, så är ju de profilerade inköpen ett sätt att praktiskt ordna inflödet. Självklart måste folkbiblioteket i ledet innan ta ansvar för att ange profilen och vilka kriterier som ska styra förvärven och ha en strategi för hur samlingarna ska utvecklas. Allt med utgångspunkt i att utbudet ska styras av behovet hos de användare och i det lokalsamhälle som biblioteket ska vara till för. För mig är det självklart att det inte behövs bokmöten runt om på biblioteken för att avgöra om man ska köpa in den senaste populära deckaren eller bästsäljaren av Kerstin Ekman. Däremot ser jag gärna en vässad ämnesbevakning och en pågående diskussion om den fördjupande facklitteraturen och den smala skönlitteraturen, hur väl samlingarna som helhet speglar samhälle, mångfald och åsiktsyttringar och hur användarnas ändrade informationsbehov och informationsinhämtning ska påverka samlingarna. Under inga omständigheter kan ett system som minskar diskussioner om självklarheter och skapar utrymme för det komplexa och utmanande vara negativt.

Rom byggdes inte på en dag.

Det är ett stort steg att Regeringen i budgetpropositionen klart pekar ut att KB ska svara för nationell överblick, främja samverkan och driva på utvecklingen inom biblioteksområdet. KB har också tagit fram en omfattande plan som beskriver vilka ambitioner man har inom ramen för uppdraget. Det är ju fantastiskt. I en tid av myndighetsnedläggningar och sammanslagningar har svenskt biblioteksväsende lyckats argumentera hem en nationell biblioteksmyndighet. Visst finns det massor av frågor kvar som behöver lösas och besvaras. Men så är det väl alltid? Hur ska kultursamverkansmodellen och den fortsatta regionala biblioteksverksamheten gå hand i hand med den nationella biblioteksmyndighetens uppdrag när Kulturrådet blivit ett mellanled? Hur ska KB och Kulturrådet nu ta gemensamt ansvar för de processer som behövs för att skapa den nationella bibliotekspolitik som de båda myndigheterna behöver för att bli framgångsrika? Hur ska KB:s relation med kommunerna byggas ut och se ut? Vilken roll får informations- och lånecentralerna i det perspektivet? Och vilken roll ska den regionala biblioteksverksamheten ha? Vad betyder det på sikt att den nationella biblioteksmyndigheten inte deltar i fördelningen av inköpsstöd och läsfrämjandestöd till folkbiblioteken? Och hur kommer de nationella resurserna för biblioteksutveckling att se ut? Det frågor som tarvar svar – men nu finns det också någon med ansvar att se till att svar kommer. Vackert så. Nu står vi där vi står. En bit längre fram men har delat av resan kvar. Det tröstar att det faktiskt var så att Rom inte byggdes på en dag. Inte en nationell bibliotekspolitik eller en nationell biblioteksmyndighet heller.

När får vi en nationell katalog?

Diskussionen om en gemensam nationell katalog pågår. Den behöver intensifieras och involvera fler. Svensk Biblioteksförening har till både KB och BTJ framfört att det för utfallet är helt avgörande att mål och funktionalitet i en nationell katalog måste vara väl förankrade för att en sådan ska vara värd att skapa. För mig är en given utgångspunkt att innehållet i den nationella katalogen ska vara fritt och att informationen som huvudregel bara ska behöva skapas en gång. Jag ser inget annat som möjligt än att biblioteken får ett system där man har fri tillgång till den kataloginformation som skapas och fritt kan använda den i utveckling av ny service och nya tjänster. En annan bärande princip för att komma vidare i diskussionerna tror jag måste vara att var och en av bibliotekshuvudmännen svarar för sina kostnader. LIBRIS måste ge folkbiblioteken möjlighet att mata in den information man behöver och en gemensam nivå på innehållet i posterna måste diskuteras fram. Sannolikt kommer en nationell katalog som bygger på dessa principer att påverka framför allt folkbibliotekens syn på hur informationen i katalogen skapas och underhålls. Tydligare krav måste ställas på medieleverantörerna att leverera in information i den nationella katalogen och Folkbiblioteken måste sannolikt, på samma sätt som universitets- och högskolebiblioteken, kollektivt ta ansvar för sitt innehåll i katalogen. Jag upplever att det är lätt att i samtal komma överens om vikten av ett fritt innehåll. Det som nu verkligen kräver sitt svar är hur det ske och hur en nationell katalog byggd på den principen rent praktiskt ska fundera. Här har KB ett gyllen tillfälle att ta på sig ledartröjan, öppna upp för en bred diskussion, visa på hur man kan gå från ord till handling och tillsammans med branschen ta fram en plan för hur steget ska tas.

Niclas Lindberg är generalsekreterare för Svensk Biblioteksförening

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.