Tankfulla, tankspridda eller tanklösa?

Enligt ett inlägg på bloggen ”Tysta tankar”  menar Mats Olsson att de 62 bibliotekarierna (som skrivit ett svar på ett tidigare upprop från 18 författare  i Sydsvenskan) uttrycker sitt stöd för bibliotekschefen Elsebeth Tank och förändringen.
Den som vill läsa Elsebeth Tanks version hänvisas till hennes blogg och det är kanske där debatten också borde finnas. Det finns också en artikel i Sydsvenskan.

När det gäller ”de 62” så tror jag inte att det alls handlar om Tank.
Jag tror att det handlar om en oro för bibliotekens framtid oavsett om det handlar om Malmö Stadsbibliotek eller något annan stans. Jag antar att de 62 utgår från en aktiv kunskap om förändrade kulturmönster hos brukarna i form av nya perspektiv på läsning, upplevelser och mediakonsumtion.

Själv menar jag att när förutsättningarna för själva texten förändras, när nya berättelser skapas med hjälp av nya medieformer – så påverkar det vad ett bibliotek är och hur det beskriver sig i samhället.
Det är inget nytt, samma sak hände vid andra ”paradigmskiften” – t ex när bibliotekarierna vände bokhyllorna utåt och lät folk själva hämta sina böcke , för typ hundra år sedan. (Vilket i sig var så radikalt att det fortfarande finns bibliotek som fortfarande har låsta samlingar)

5 kommentarer

  1. Hej Peter!
    Jag har svarat på ett tidigare inlägg av dig i denna fråga på bloggen Bibliobuster (tillhör en konsulent på Stockholms regionbibliotek),.
    lena kjersén edman
    bibliotekarie, f d konsulent, fil dr, författare, litterarurpedagog, fllitig biblioteksbesökare

  2. Jag tycker att det är ett positivt tecken att vi som är bibliotekspersonal står upp för vår tro på förändring, det hade kanske varit enklare att backa i med tanke på de ramaskrin som kommit från lite olika håll, bl a författare. Det är inte författarnas intressen vi bibliotekarier ska företräda, det är medborgarnas.

    Vi är lite ovana vid att människor engagerar sig i frågor som rör biblioteksutveckling. Det är positivt att dessa frågor kommer upp högre på agendan i media.

    Lärare är vana vid att många har åsikter om skolundervisning, därför att många tycker sin ”kunna” vad lärare gör. Många har också en uppfattning om hur skolan borde vara. Kanske skulle det vara positivt om biblioteken fanns lika mycket i människors medvetande som skolan. Om inte annat skulle det bli mer dynamiskt att driva biblioteksutveckling i konstant debatt med samhället. Men kanske inte lättare…

  3. Jag är rädd att det handlar om mer än idéer och anpassning till den nya tiden. Hade det varit så enkelt att det nya alltid var det rätta så tror jag inte tonen varit så hätsk inom biblioteket.

    Det är svårt att genomföra en ny demokratisk människosyn med auktoritära metoder – från skolans värld finns det långa traditioner av misslyckade implementeringar. Ofta har de missat något väsentligt: d-e-l-a-k-t-i-g-h-e-t.

    Nu försöker Tank rida på två kameler. Det är svårt att kombinera visionen om det tjusiga världslandmärket med det nära och användarvänliga. Kanske har hon missat något väldigt malmöitiskt:
    – Vi låter oss sällan imponeras (på gott och ont)

  4. Jag är rädd för att många bibliotekarier (oro för jobben antagligen) är rädda.
    Och därför inte vågar protestera,

    I samtal med bibliotekariekollegor så är de flesta lika bestörta som jag över att Malmö stadsbibliotek betalat en reklamfirma närmare en halv miljon för att trumma in slagord om att författarna ska in (d v s deförattare som kan fylla i en sal som rymmer 400 personer) och litteraturen ska bort.

    Men dessa bibliotekarier hörs inte nu…

    Så här kan det vara i Malmö.
    När jag för ett par månader sedan, i mycket god tid innan konferenserna skulle gå av stapeln, frågade på bibliotekariers egen sajt ”Biblist” om vilken bibliotekarie i respektive Malmö, Göteborg och Stockholm som ville ta emot erbjudandet att under en timmme få berätta för sammanlagt mer än tusen pedagoger från fritidshemmen i Sverige om hur man på biblioteken år 2009 vill samarbeta med pesonal och barn – då nappade genast bibliotekskonsulenter på bibloteken i Göteborg och Stockholm.

    I Malmö blev det blankt NEJ. ”Vi omorganiserar. Vi hinner inte. Vi är ledsna ”, var svaret,
    Jag försökte övertala konsulenten och andra bibliotekarier om att någon på biblioteket måste väl tycka att det var vilktigt att på ABF-huset kunna diskutera bibliotek och media och barn och allt som hör till detta med en så viktig yrkegrupp som fritidspersonalen.
    Men :nej.
    Inte tror jag att de duktiga bibliotekarierna på biblioteket i Malmö tycker illa om barn mellan 6 och 14 år eller fritidspersonal, men jag tror att det bland många bibliotekarier på den stora arbetsplatsen (som jag som f d skåning har älskat!) numera finns stor rädsla.
    Man törs inte lämna huset (kan också tolkas symboliskt).

  5. Jag försöker uttrycka mig väldigt diplomatiskt här och vill inte anklaga någon för varken det ena eller andra. Men det finns anledning att ifrågasätta yrkesstoltheten hos en grupp som alltför enkelt följer politiska modenycker.

    I skolans värld händer det att lärare hukar och muttrar över nya läroplaner på ett sätt som är förödande för skolans utveckling som organisation. Men det finns också personer som utser sig själva till förändringsagenter och skriver egna hjältesagor om sin betydelse.

    Datoriseringen i skolan var en sådan brytpunkt där det nya ställdes mot det gamla på ett sätt som skapade ett konstigt fokus. Barnen och pedagogiken blev liksom kulisser för allt det nya. Många trodde att den viktigaste frågan var om läraren använde powerpoint eller OH.

    Idag har de här motsättningarna delvis lösts upp och ersatts av andra frågor.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.