Fem teser till stöd för det postmoderna biblioteket

Allan Cho tar fasta på en diskussion som Nicholas Joint påbörjar i en artikel i Library Review nr 56. Joint menar bl a förändringen från ”första vågens” webb-teknologier till 2.0 har en större påverkan på framtidens teknik för digital biblioteksverksamhet, än vad övergången från tryckta medier till de första elektoniska biblioteken i början av 1990-talet hade.

Vid en konferens som arrangeraders i engelska Loughborough sommaren 2006 definierades fem teser som kan hjälpa till med att förklara ”Det postmoderna biblioteket”: 

1. Det finns inga traditionella informationsobjekt på internet med bestämda format. De som finns är kortlivade och flyktiga.

2. Den enda kartan som finns över internet, är internet självt. Det låter sig inte beskrivas.

3. En samling som är skapad av genom insamling av hypertextdokument kan inte byggas upp selektivt, eftersom varje informationsobjekt är oändligt och oändlighet inte kan avgränsas.

4. Problemet med att bevara digitalt material är att materialet är skapat av människor och är därmed flyktigt och föränderligt.

5. Det finns inte utrymme för traditionella bibliotek i en postmodern värld. Den postmoderna informationen är lika tillgänglig som traditionella bibliotek är; men när inga format styr, inga beskrivningar behövs, ingen kontroll över samlingarna behövs och det finns inte längre någon realistisk möjlighet till bevarande av samlingarna och det ändå fungerar ganska bra – då är det dags för att definera det postmoderna biblioteket!

”In my opinion, perhaps this is where Web 2.0 comes in. Although the postmodern information order is not clear to us, it seems to be the dynamic behind Web 2.0, in which interactive tools such as blogs, wikis, RSS facilitate social networking and the anarchic storage of unrestrained distribution of content.” Allan Cho