Sven Nilsson, Elsebeth Tank och visionerna för Malmö Stadsbibliotek

Det som sker på Malmö Stadsbibliotek är oftare mer intressant än det som sker på många andra bibliotek. Det beror enligt min mening bl a på att man har och har haft chefer som vågar ha visioner.

Jessica Ralsgård, Jessika Steen och Nina Svensson Ney analyserar i sin B/I-magisteruppsatsMalmö stadsbibliotek och framtiden – En diskursanalys av två stadsbibliotekariers tankar och visioner vad två drivande bibliotekschefer – Sven Nilsson och Elsebeth Tank –  vid Malmö Stadsbibliotek sagt om sitt  biblioteks framtid. De har även jämfört Sven Nilssons och Elsebeth Tanks framtidsvisioner gällande Malmö stadsbibliotekoch undersökt om det finns några kopplingar dem emellan.

I sin analys har författarna utgått från fyra ”nodalpunkter”: personal, media, besökare och rum. Det är runt dessa fyra nodalpunkter de båda stadsbibliotekariernas diskurser för Malmö stadsbiblioteks framtid skapas.

De diskurserna författarna identifierade rörande Sven Nilssons framtidsvisioner för Malmö stadsbibliotek var:

• Den kvalificerade personaldiskursen
• Den välförsedda mediadiskursen
• Diskursen om den självbildande besökaren
• Det sociala rummets diskurs

Motsvarande diskurser för Elsebeth Tanks del är 

• Den nyskapande personaldiskursen
• Den slimmade mediediskursen
•  Diskursen om den interagerande besökaren
• Det gränslösa rummets diskurs

Sven Nilsson och Elsebeth Tank har flera beröringspunkter i sina framtidsbilder angående bibliotekets personal, om vikten av att nå och få fler och nya besökare, samarbete och förmedlingsarebete. Synen på biblioteks- och informationsteknologi är gemensam.

När det gäller medier finns det såväl likheter som skillnader i Sven Nilssons respektive Elsebeth Tanks syn på bibliotekets samlingar. För båda två är böckerna verktyg med flera funktioner. Hos Sven Nilsson utgör samlingarna centrum i biblioteket och ska exponeras rikligt. Den långsiktiga uppbyggnaden av samlingarna borgar för mångfald och kvalitet i innehållet. Hos Elsebeth Tank ska bibliotekets alla samlingar gås igenom med en samtida blick för att på så sätt skapa mer plats genom att flytta undan en del av materialet. Böckerna får en lite mer tillbakadragen roll och det som blir stående framme är välredigerade samlingar.

Författarna går på ett föredömligt sätt igenom de senaste decenniernas danska och svenska biblioteksdebatter och konstaterar att Sven Nilssons framtidstankar kring Malmö stadsbibliotek tydligast fokuseras kring folkbibliotekets roll som kunskapscenter och som socialt center. ”När det gäller Elsebeth Tanks framtidsdiskurser och den samtida framtidsforskning ser vi hur hon följer både den svenska och den danska linjen. Vi kan urskilja en viss skepsis från den svenska biblioteksdiskussionen, men kan också urskilja att de flesta är liksom Elsebeth Tank taggade för förändring och nyskapande. Det fokuseras på biblioteket som fysisk plats och de upplevelser som besökarna ska få.”

Malmö Stadsbibliotek går vidare

”En strategi är en ögonblicksbild, en bild av det vi tror här och nu, baserat på vad vi vet just nu. Därför är det naturligt att nu, tre-fyra år efter att strategin formulerats, återvända till den för att utvärdera den så här långt och överväga om de övergripande idéerna håller och om det behöver göras några förändringar, tillägg eller justeringar.” säger Elsebeth Tank.

Sammanhanget och läget beskrivs i en skrivelse här.

Saxat ur skrivelsen

”…kan det vara viktigt att betona att bibliotekarieyrket är under förvandling i största allmänhet. Det betyder att man emellanåt måste ta farväl av ett högt älskat och identitetsskapande arbetsinnehåll, samtidigt som det nya bara är i sin linda och därmed uppfattas som både otydligt och ouppnåeligt. Att ge sig i kast med det nya kräver tydlighet från ledningen om uppgiftens karaktär och lust och mod hos de anställda att ge sig ut på osäker mark, utforska och experimentera med det okända. Det innebär också att göra fel ibland, vilket kan vara svårt när man är van att vara kompetent och professionell.”

Lina Z Y om den skånska biblioteksdebatten

Lina Ydrefelt formulerar sin syn på den avslutade bibliotedebatten i radion. Debatten startade som ett resultat av gallringarna av böcker på Malmö Stadsbibliotek. Hennes kritik mot kritikerna är välformulerad, konsekvent och analytisk – hon borde ha fått ge sin röst hörd i debatten på radion.
Lina Ydrefelt formulerar det så jäkla bra:

”Medan den nöjda medelklassens debattörer fortsätter skälla på Malmö stadsbibliotek för att de förlorat sin välkända bakgård med boktråg för barnen och trädgårds eller renoveringsböcker för vuxnas hemmaprojekt står tiden stilla på de flesta håll.”

”Kunskap om biblioteken saknas och representanter från vår egen bransch behöver höras mer. Annars får vi inga perspektiv på informationsmängderna, uppdragen eller bibliotekens verksamhet. Att tala om kulturarvsbärande är kvävande. Finn andra ord och begrepp som innebär att inkludera dagsaktuellt och historiskt men inte paketerat i oanvända artefakter.”

Per Svensson om bibliotek

Om bibliotek i allmänhet och Malmö Stadsbibliotek i synnerhet skriver Per Svensson i en debattartikel i Sydsvenskan.
Svensson är skarpt kritisk mot Malmö Stadsbiblioteks strategidokument. Han ställer frågan hur ett paradigmskifte, som det beskrivs, ska gå till och varför?

Ingången är att biblioteken – och även folkbiblioteken (för det är lite skillnad på bibliotek och bibliotek, min anm.) - likt andra samhällsorgan och informationssfärer påverkas av sin samtid i så hög utsträckning att de säljer ut sina ideal.
Svensson undrar om inte bibliotek ska utgå från att människan kan och bör vidga och komplicera sin bild av världen, exempelvis genom att läsa och reflektera över kvalificerade litteratur. Bör inte ett bibliotek, i första hand se sig som en institution i bildningens, för att inte säga folkbildningens, tjänst, frågar han.

På frågan ”varför?” menar Svensson att det handlar om ett beställningsjobb. Det viktigaste uppdraget för den nya chefen på MSB var att vända bibliotekets sjunkande besökssiffror. Därför valde man en chef som, enligt Svensson, säljer ut folkbiblioteket till lättköpta, populistiska lösningar.

Artikeln avslutas med en skarp fråga till alla som intresserar sig för folkbibliotekens framtid:
”Om biblioteket inte vågar eller vill stå för sin roll som kulturell normbildare och folkbildare utan definierar sig som en konkurrent till Akademibokhandel och andra upplevelsevaruhus på den kommersiella marknaden, varför ska då biblioteket skattefinansieras?”

Den frågan kan komma att aktualiseras fortare än man anar.
Kulturutredningen kommer dock inte att ge svar på den. Jag tror heller inte att vi kommer att få en nationell biblioteksordning som skulle ge någon indikation om statens ambitioner. Men där trodde jag fel: http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_3543077.svd
Däremot är översynen av Bibliotekslagen är på gång…

Tankfulla, tankspridda eller tanklösa?

Enligt ett inlägg på bloggen ”Tysta tankar”  menar Mats Olsson att de 62 bibliotekarierna (som skrivit ett svar på ett tidigare upprop från 18 författare  i Sydsvenskan) uttrycker sitt stöd för bibliotekschefen Elsebeth Tank och förändringen.
Den som vill läsa Elsebeth Tanks version hänvisas till hennes blogg och det är kanske där debatten också borde finnas. Det finns också en artikel i Sydsvenskan.

När det gäller ”de 62″ så tror jag inte att det alls handlar om Tank.
Jag tror att det handlar om en oro för bibliotekens framtid oavsett om det handlar om Malmö Stadsbibliotek eller något annan stans. Jag antar att de 62 utgår från en aktiv kunskap om förändrade kulturmönster hos brukarna i form av nya perspektiv på läsning, upplevelser och mediakonsumtion.

Själv menar jag att när förutsättningarna för själva texten förändras, när nya berättelser skapas med hjälp av nya medieformer – så påverkar det vad ett bibliotek är och hur det beskriver sig i samhället.
Det är inget nytt, samma sak hände vid andra ”paradigmskiften” – t ex när bibliotekarierna vände bokhyllorna utåt och lät folk själva hämta sina böcke , för typ hundra år sedan. (Vilket i sig var så radikalt att det fortfarande finns bibliotek som fortfarande har låsta samlingar)

62 bibliotekarier tar ställning

På söndag publicerar Sydsvenskan ett debattinlägg från 62 bibliotekerier från Malmö och runt om i landet som ett svar på det debattinlägg som 18 Malmöförfattare skrev härom dagen.

I artikeln skriver man bl a:

”Malmö stadsbibliotek är ett av många bibliotek som arbetar för att skapa ett bibliotek som i större utsträckning än tidigare kan kombinera den traditionella biblioteksverksamheten med nya satsningar på biblioteket som mötesplats, som arena för samtal om litteratur och samhällsfrågor, som barnbibliotek och som brobyggare över digitala klyftor.

De traditionella folkbiblioteken är på väg att förändras, kanske till och med försvinna. Det är en omtumlande och ibland skrämmande process för alla inblandade, bibliotekarier som besökare. I sådana lägen ställer man lätt det ”gamla” mot det ”nya”, motsättningar skapas och bilden blir plötsligt väldigt svart-vit.

Vi som står bakom denna utveckling av folkbiblioteken är dock helt övertygade om att bibliotekens verksamhet är och bör vara nyansrik.

Att det traditionella folkbiblioteket håller på att försvinna betyder inte att de traditionella folkbiblioteksvärdena gör det.

Att vi gallrar böcker som inte lånats ut på tio år betyder inte att vi inte bryr oss om litteratur eller vill arbeta läsfrämjande. Tvärtom: gallring främjar utlån, attraktiva samlingar uppmuntrar till läsande. Dessutom är det svenska bibliotekssystemet så finurligt och demokratiskt uppbyggt att vem som helst kan få tag på vilken bok som helst på vilket bibliotek som helst genom det som kallas fjärrlån – biblioteken lånar böcker mellan varandra. Denna service borde tala sitt tydliga språk om bibliotekets och bibliotekariernas syn på medborgaren och demokratiska värden.

Vi tror inte heller att biblioteket genom att satsa på att skapa mötesplatser för litteratur och debatt, för barn och unga, för lärande och medskapande omvandlar biblioteket till en kommersialiserad upplevelsepark. Biblioteket är större än så. Biblioteket är inte antingen en plats för eftertanke, läsande och bildning eller en plats för upplevelser och information. Det är både och.

På en punkt har dock de 18 författarna rätt: visionen om det framtida biblioteket handlar om mycket mer än gallring och teknologi. Det handlar om synen på det offentliga, på medborgaren och på demokratin. Det har det alltid gjort.”

Jasenko Selimovic om att välja

Jasenko Selimovic har ett intressant inlägg om vikten att välja och välja bort. Han gör det som en reaktion på Malmö Stadsbiblioteks planer på att gallra ut drygt 90 000 volymer:

”Visst etableras böckernas värde i en social kontext och måste därför alltid förhandlas fram av människor, i en maktkonflikt mellan olika betydelser och diskurser. Men om vi ryggar för denna djupt mänskliga förhandling kan vi lika gärna ersätta Malmöbibliotekets personal och oss själva med en dator. Därför menar jag att Malmös stadsbibliotek behöver rensa böcker. Inte för att »skapa plats för annat« (såsom någon av de ansvariga utryckte det) utan för att utöva den svåra konsten att välja, ranka och prioritera, eller med andra ord utöva det uppdrag de har.”
Min kursivering.

Det som jag tycker är intressant i texten ovan är kopplingen till makt och konflikt – som valen innebär,

• dels för att jag menar att biblioteken skapats i ett maktperspektiv på samma sätt som t ex ”folkbildning” och skola dvs som verktyg i en maktapparat. När traditionella maktstrukturer hotas – som i Malmö – så ger det upphov till intressant friktion.
  Energier skapas som i bästa fall kan ge upphov till nya tankesätt.
• dels den konflikt som uppstår när olika värdegrunder möts – som i den aktuella debatten.

Samtidigt på en annan del av planeten berättas att Herge:s Tinitin i Kongo gallras på biblioteket i Brooklyn på gund av rasism.

BTW: För några år sedan fanns en debatt i vårt grannland Norge om det var OK för biblioteken att gallra en författare som Astrid Lindgren om hennes böcker inte läses mer. 
Det finns säkert böcker av Astrid Lindgren som sparas i magasinen på våra bibliotek, som finns kvar mer av nostalgiska skäl än för att de är särskilt aktuella eller intressanta.
Även om jag vet att det är att som att svära i kyrkan så undrar jag om t ex inte en bok som ”Kati i Amerika” hellre borde bevaras på Barnboksinstitutet än på ungdomshyllan på folkbiblioteket.
OK, den kan vara intressant om man är nyfiken på Astrid Lindgrens hela författarskap, men kanske mer ur forskningsperspektiv, än att ge svar på de frågor som ungdomar ställer år 2009.

Prisa Gud! Här kommer skatteåterbäringen!

Iaf  om man är bokälskare och bor i Malmö enligt Sydsvenskan. Filmsnutt finns här. Biblioteket väljer att ge bort utgallrade böcker i stället för att sälja dem eller låta dem gå till pappersåtervinningen. Att ge bort böckerna till sina ägare känns ändå som den mest sympatiska åtgärden just nu, men det är enligt min erfarenhet knappast troligt att alla böcker kommer att hitta någon ny ägare.

Här finns en förklaring till varför man väljer att gallra ut ca 20 ton böcker. Tillsammans handlar det om 59 000 + 36 000 volymer enligt den här artikeln. I en annan artikel handlar det också om att biblioteket ska få större möjlighet att frontskylta böckerna. Och då måste man skapa utrymme.

Det får mig att fundera över

• 95 000 volymer som köpts in under, en gissning, över 60 år.
  En grovt skattat, genomsnittlig kostnad, kanske 100:- per bok i inköp ger ett förvärvsväde på, lågt räknat, 9 500 000 kronor. 
  Nu vet jag inte om det är mycket pengar för landets tredje kommun, men det finns åtskilligt man kunde använt pengarna till – mer personal, ökade öppettider.
  Jag vet heller inte om man inte haft någon gallringspolicy över åren, eller hur den fungerat, men en så här drastisk utgallring ger signaler till omvärlden.
• Om jag vore politiker i Malmö skulle jag överväga minskningar i inköpsanslaget eftersom  biblioteket tydligen inte behöver så mycket medel för inköp av medier.  Men däremot till programverksamhet.
• I grunden handlar diskussionen enligt min uppfattning inte primärt om hur man hanterar utgallrade böcker (oavsett man ger bort eller säljer dem så kommer det att bli många böcker kvar att hantera) utan om bibliotekens roll i den framtida samhällsutvecklingen och övergången från fokus på mediesamlingen till fokus på relationer och möten. Om det kan man tycka vad man vill.
  I princip tycker jag att Elsebeth Tank gör rätt, om hennes uppdrag är att arbeta med att förändra biblioteket. Jag håller helt med Anna-Stina, som i en tidigare kommentar säger att biblioteksansvariga ofta är för otydliga när det gäller att förklara sina visioner för politiker och allmänhet.
  Jag tror också detta gäller också när det gäller att förankra förändringsprocesser som man planerar att genomföra. I Malmöfallet verkar det som om man inte tänkt att ta in t ex fokusgrupper av användare i processen. Annars skulle man nog inte ha tagit till lösningen att, i stället för pappersåtervinning, skänka bort böckerna så plötsligt.
• Det finns några tidigare intressanta exempel på diskussion om bibliotekens medieplanering och bibliotek i förändring:
  Köpenhamn
  Katrineholm
• Eftersom jag precis varit på en projektledarkurs med en av landets ledande experter på riskanalys, så funderar jag på om MSB:s ledning överhuvud taget gjort någon analys av riskerna med detta projekt. Förmodlighen har man inte det, men det är inte så konstigt, eftersom det görs på tok för sällan.

Visa framsidan!

Sanna Olsson visste väl inte hur aktuellt hennes B/I-uppsats – ”Med framsidan framåt – En studie av taste-cultures och face-front marketing på två svenska folkbibliotek” om marknadsföring av bibliotekens framsidor och omslag istället för rader av tämligen anonyma bokryggar.
Det är ju tankar på ”front face marketing” som bl a ligger till grund för att Malmö Stadsbibliotek behöver utrymme och gallrar.

Sanna Olsson försöker bl a få svar på frågan om vilken skönlitteratur det är som skyltas med bokomslagets framsida. En slusats, som är tämligen självklar för folk i branschen men som kanske inte alltid förtsås av allmänheten, är  ”platsbrist är ett stort problem för biblioteken och det gäller att göra så mycket man kan med det man har.”

Malmö Stadsbibliotek gallrar

Malmös Stadsbibliotek gallrar. Vilket har fått en del pressreaktioner. Utgångspunkten i artiklen i Sydsvenskan handkar mer om att böckerna ska destrueras. Av kommentarena att döma så gör många läsare jämförelsen med bokbålen i nazityskland.
I dagens Sydsvenska uttalar sig bibliotekschefen Elsebeth Tank som också får stöd av kulturnämndspolitiker. Vice ordf i kulturnämnden säger att ”Det var längesedan som bibliotek bara var utlåning av böcker.”

Jag är övertygad om att Elsebeth Tank gör helt rätt. Problemet med/på de svenska biblioteken är inte bristen på böcker. I o m de nätverk som finns går det att få tag på när nog de flesta böcker som finns. I Sevrige finns dels ansvarsbiblioteken där allt svenskt tryck samlas samt ett Depåbibliotek för folkbibliotek dit biblioteken kan vända sig för att få låna mindre efterfrågad litteratur.
Att krama en pappersbok bara för bokens egen skull tycker jag är ytterst tveksamt – det är ju innehållet som räknas och dess relevans för samtiden. Böcker är egentligen bara behållare för text. När de inte används eller efterfrågas längre så ska de inte ta plats för det som som faktiskt behövs.

Det är ett par saker som är lite intressanta:

• Kärleken till boken som artefakt. Det är känsligt att slänga böcker. Det är väl därför det finns antikvariat, antar jag. Boken som symbol väger tyngre än symbilen tidning eller tidskrift.
• Det är viktigtatt kommunicera ut Det Nya Biblioteket till medborgarna och göra dem delaktiga i processen. Bibliotekets framtid är inte bara en sak för bibliotekspersonal och möjligtvis politiker. Bjud in brukare, fokusgrupper, studiecisklar och diskutera med dem, för fram de nya idéerna, lyssna och testa. Ta dem med. (Det kanske man har gjort i Malmö, vad vet jag) Förklara. Förklara igen.
  För det handlar inte om gallring av 20 ton böcker – det hanlar om bibliotekets framtid.