Björn Ericson har i en ny B/I-magisteruppsats, ”Att ta bort skymmarna”, intervjuat bibliotekschefer om deras syn på bibliotekets gallring av böcker.
Syftet med uppsatsen är att ge inblick i hur bibliotekschefer på folkbibliotek resonerar kring gallring idag.Utifrån detta problematiseras
gallringens mål, motiv och konsekvenser.
Värt att notera från uppsatsen:
Planlöshet
Informanterna i denna undersökning tror inte på gallringsplaner!
Gallring upplevs som något som är alltför komplicerat för att kunna formuleras i skriftliga riktlinjer eller målsättningar. ”Vilka kriterier som ska användas och i vilken mån gallringen ska bedrivas ligger istället hos de enskilda bibliotekarierna…”
De informella (subjektiva) mål för gallringen som uttrycks av bibliotekscheferna säger att bokbeståndet ska vara aktuellt och fräscht eftersom det anses öka tillgängligheten och bibliotekets attraktionskraft på brukarna. Att hålla en någorlunda jämn nivå på mängden material i samlingarna anges även det som ett mål.
Material som inte används är viktigt att gallra för att det skymmer sikten och hindrar användarna från att hitta fram till det som intresserar dem. Stora samlingar upplevs mestadels vara något negativt och förmodligen ett resultat av bristande gallring.
Objektiv gallring
Bokcirkulation är ett av de kriterier som väger tyngst vid gallringsbesluten. Gallringslistor baserade på utlåningsstatistik anses därför vara en effektiv och befogad metod för att identifiera böcker som kan vara aktuella för gallring. Annars är de vanligaste kriterierna inaktuell eller felaktig information, trasigt eller hårt slitet material, samt förekomst av dubbletter.
Kulturarvet?
Lokalhistoria nämns som i stort sett det enda område där det finns ett ansvar för att bevara material. Denna avdelning gallras endast i begränsad utsträckning, om alls.
Överlag präglas informanternas resonemang av ett kortsiktigt förhållningssätt till samlingarna.
Brukarna?
”Att olika användargrupper är olika ”efterfrågansstarka” – det vill säga lånar, reserverar och beställer olika mycket – upplevs endast av en av informanterna som varande ett problem i sammanhanget.”
Ställningstaganden och slutsatser (Min kursiv)
”Det betonas om och om igen att folkbiblioteken inte har något bevarandeansvar. Att samlingarna ska innehålla det som efterfrågas av användarna och att detta inte ska skymmas av material som ingen vill låna. Samtidigt kan man ana stora inkonsekvenser i hur det resoneras kring gallringen sett i relation till dessa premisser.”
”Genom att i båda ändar – både i inköpen och i gallringen – låta efterfrågan styra vilket material som ska finnas i samlingarna, skapas lätt en spiral där mindre populära och kommersiellt gångbara titlar blir allt mer marginaliserade i utbudet.”
Min egen fundering:
Jag kan inte förstå varför biblioteken saknar planer för gallring! De borde vara lika självklara som planer för förvärv och inköpsplanering!
Håller absolut med om det du skriver i din ”egen fundering”. För mig är det obegripligt att det går att vi kan göra planer för hur vi förvärvar/köper media men inte för hur vi gör oss av med dem. Det borde vara samma sak väl?