Varför man kan dra paralleller mellan ett svenskt folkbibliotek och Matrix-trilogin
Som doktorand i Biblioteks- och informationsvetenskap är det roligt att se forskningen om sociala medier, deltagarkulturer och bibliotek äntligen börjar ta fart. I slutet av augusti i år hölls den allra första Information-Science-and-Social-Media-konferensen på Åbo akademi i Finland. ISSOME är en forskningskonferens med brett fokus. Årets upplaga behandlade allt från dejtingsajter till kommunala policyer för sociala medier. Biblioteksforskningen var representerad med en egen session där bl. a. jag och de danska B&I-forskarna Lennart Björneborn och Leif Kajberg deltog. Ett gemensamt tema för våra presentationer var deltagarkulturer och deras konsekvenser för biblioteken och deras verksamhet, något som också diskuterades flitigt på det doktorandforum som föregick konferensen.
Den doktorsavhandling som jag arbetar med har deltagarkulturer och bibliotek i fokus. I min forskning intresserar jag mig för folkbibliotekens användning av sociala medier, främst för vilka konsekvenser användningen får för det dagliga arbetet på ett folkbibliotek – hur det utförs, av vem, vilka kompetenser som krävs etc. Idén till projektet föddes när jag 2006, som nyutexaminerad bibliotekarie, sveptes med i den 2.0-eufori som då drabbat stora delar av bibliotekssverige. Idéerna, visionerna och förhoppningarna på vad denna förändringsmodell skulle kunna åstadkomma var många och de sociala medierna (som då ännu inte kallades sociala medier) tillskrevs nästan mytiska egenskaper. Eftersom diskussionerna vid den tiden främst rörde sig på en metanivå började jag fundera över vad som skulle hända när denna metaberättelse började omsättas i praktiken. Då jag började doktorera ett par år senare tog jag chansen att fördjupa mig i den frågan. Jag har faktiskt gjort en riktig djupdykning och valt att följa endast ett folkbiblioteks arbete med sociala medier under en riktigt lång period. Det har varit otroligt givande och intressant.
Vad är det då jag har sett i min undersökning? Jag har sett bibliotekarier som är grymma på att producera filmer och redigera bildmaterial, som intervjuar alltifrån författare till fotbollsstjärnor och som har övergett de gamla inköpsmötena för redaktionsmöten, under vilka webbinnehåll och tjänster får lika mycket utrymme som böcker och litteratur. Som bibliotekarie blir jag inspirerad, som forskare tänker jag ”det här är jätteintressant! Hur kan jag analysera och förstå denna förändring?”
En teoretiker som har hjälpt mig detta är medieforskaren Henry Jenkins (kolla in hans blogg här). Jenkins har studerat det samtida medielandskapets förutsättningar, bl. a. i relation till framväxten av olika deltagarkulturer. Han beskriver dagens medieanvändning och produktion som en konvergenskultur där nya och gamla medier möts, samspelar och krockar. Med bl. a. Matrix-trilogin som exempel redogör Jenkins för hur berättelser i en konvergenskultur, alltid förmedlas genom många olika kanaler – film, böcker, spel, sociala medier etc. Beroende på mediets specifika förutsättningar förstärks eller utvecklas en viss del av berättelsen. Även hur möjligheterna för interaktion och deltagande gestaltar sig skiljer sig åt.
Vad har då Matrix-trilogin med folkbibliotek att göra? Mer än man kan tro. Om man tänker på folkbiblioteket på samma sätt som på en berättelse kan den konvergenskultur som Matrix är ett exempel på, faktiskt ha ganska mycket med folkbibliotek och deras användning av sociala medier att göra. Det folkbibliotek som jag har studerat finns tillgängligt i en massa olika kanaler – gamla som nya, analoga som digitala – som möts, samspelar och krockar. Precis som Matrix-trilogin kan bibliotekets verksamhet också ses som en sammanhållen berättelse som accentueras, förmedlas och interageras med på olika sätt beroende på medium. Vad detta ställer för krav på verksamheten och på bibliotekets anställda har jag bara precis börjat fundera över, klart är att de aktiviteter jag beskriver ovan kan ses som en anpassning till dessa omständigheter. När avhandlingen är klar, om ett och ett halvt år eller så, hoppas jag kunna säga mer. I nuläget nöjer jag mig med att kunna dra paralleller mellan svensk folkbiblioteksverksamhet och Matrix-trilogin – det tror jag att jag är ganska ensam om.
Hanna Carlsson
Doktorand och lärare i Biblioteks- och informationsvetenskap på avdelningen för ABM, Lunds universitet.
[...] om ”Varför man kan dra paralleller mellan ett svenskt folkbibliotek och Matrix-trilogin” i Hannas gästblogginlägg på Peter Alsbjers blogg- om kultur och bibliotek i [...]