Gästbloggare: Siska Humlesjö

Plötsligt känns det som bibliotek diskuteras, på kultursidor, på bloggar, i tv och i samtal pratas det om bibliotekets inköpspolicy, om biblioteket som mötesplats, om vad bibliotek egentligen är. Är det topplisteböcker? Är det en plats för musik och samtal? Är det smal litteratur för konnässören? Är det en kunskapsbank där våra böcker och vår information ska sparas för framtida generationer? Är det en mötesplats? Listan kan göras lång. Och visst är det roligt att biblioteken är på agendan! Men i det här nya samtalet om bibliotek, i budgetar, måldokument, uppsatser och studier är det några jag saknar; de som inte syns i statistiken.

Dom finns på alla bibliotek. Ibland syns dom knappt, man märker dom först när dom kommer tillbaka, dag efter dag. Ibland syns dom så fort dom kommer in, och hörs! Dom gapar och skriker, en del av dom pratar i evighetslånga monologer om allt mellan himmel och jord. Ibland kommer dom in bara för att säga hej, dom har inte pratat med en enda människa på en vecka, duschat har dom inte heller men dom stod inte ut hemma i ensamheten längre. Ibland kommer dom in med sina kassar, sina väskor och sina lager av kläder. Ibland luktar dom illa. Ibland är dom 12 år och det är trångt hemma. Det finns ingen dator heller och ingen plats för att hänga med en kompis. Dom måste gå därifrån! Dom får inte plats! Ibland är dom 7 år och lämnas för att passa sina småsyskon medan mamma är och handlar, trots att dom kanske borde passas själva. Ibland är det kallt och blött ute och det behövs en plats där det inte kostar att sitta en stund och värma sig. Ibland är dom 14 år och orkar inte gå hem alldeles ensamma efter skolan utan behöver en plats med folk. Ibland är dom gömda, från pappa eller från sin man och behöver någonstans där dom bara är vem som helst, inte den misshandlade. Ibland är det listor som ska skrivas, papper som ska kopieras och paragrafer som ska läsas. Ibland är det ett måste att komma till en plats där mamma och pappa inte skriker och bråkar på varandra.

Vad vi än beslutar i arbetsgrupper, vad politiker klubbar och vad kulturdebattörer skriver så är biblioteket till för dom. Dom kommer alltid finnas där oavsett om vi vill att biblioteket ska vara en mötesplats, ett arkiv eller en plats för den smala kulturen. Dom kommer alltid tillbaka trots att få pratar om dom, dom inte syns i statistiken och dom inte finns med som ett mätbart mål. Att biblioteket ska vara en icke kommersiell plats där vem som helst får sitta, oavsett om dom vill spela datorspel på internet, bråka med någon, prata med någon, värma sig, gå på toaletten, slippa sin familj eller se en annan människa måste vi kämpa för lika mycket som att ge kunskap, kultur och information. Biblioteket är inte bara för dom som lånar böcker och besöker författaraftnar. Biblioteket finns för alla, och kanske för dom osynliga mest av allt.

Siska Humlesjö
Bibliotekarie på stadsbiblioteket i Göteborg och arbetar och adjunkt på B/I-utbildningen i Borås. Känd från webben.