Gästbloggare: Carl Heath

Ett ode till skolbiblioteken

Jag gläntar på dörren till kunskapens trädgård. Den ligger där, centralt, men ändå väl dold. Fastän dörren oftast är öppen till trädgården, är det ändå långt ifrån alla som hittar denna förtrollade plats. Somliga får en karta i handen med kryptiska symboler om hur man hittar dit och vad man kan finna där. Andra får aldrig reda på dess existens. Några blundar för den. Det är synd om de som aldrig hittar dörren, som aldrig får ta del av denna spännande, utmanande och lärande miljö.

Det är verkligen synd. Hur det kan vara så att skolbiblioteket ofta är en perifer miljö. En kunskapens trädgård som inte uppmärksammas och tas tillvara på i den utsträckning den borde? För att få ytterligare perspektiv på denna fråga får jag ta några steg tillbaka och fundera något kring samhället och utvecklingen i stort.

Idag visar somliga beräkningar på att bara ca 0,1 procent av all information som mänskligheten producerat är nedtecknad på papper. Resten av all information är digital. 99, 9% av all information tillgänglig till oss är alltså digital. Denna omställning har gått förhållandevis fort för oss. De senaste femton årens utveckling har på många sätt varit bidragande till att skapa denna nya situation. Datorn utvecklas ständigt och blir mindre och snabbare. Mer information går att lagra på mindre utrymme. Internet har i sig självt inneburit en enorm omställning för oss alla.

Men hur har skolbiblioteket påverkats av detta? Ja, ett enkelt svar är att det har påverkats på samma sätt som skolan i stort har påverkats. Men det är ändå inte hela bilden. Ett av de viktigare värdena av ett skolbibliotek handlar om organisering och sökning av information. Detta är kanske på många sätt mer viktigt nu än den varit någonsin tidigare. Samtidigt utmanas skolbiblioteket av omvärlden, som ofta fortfarande likställer biblioteket med böcker, denna tynande fysiska artefakt som helt och hållet saknar de digitala ettorna och nollorna.

Den tekniska utvecklingen har gått hand i hand med en social och samhällelig utveckling. Den har skapat en uppsjö av nya sätt att umgås, leva, verka och vara. Det går idag knappt att komma ihåg eller att föreställa sig samhället före inträdet av internet, mobiltelefoner, mejl, Facebook, Bloggar och Youtube. Det gäller än mer för de elever som går i skolan idag, som inte har något minne av ett samhälle utan alla dessa digitala verktyg.

Kunskap, makt och inflytande utgår ifrån tillgång till, och användning av, information. Men för att den ska vara begriplig krävs det ett kritiskt förhållningssätt. Man behöver ha kunskap om att förhålla sig till källor och en förmåga att organisera och strukturera information. I dagens samhälle är det näst intill en förutsättning för var och en av oss att behärska dessa kunskaper för att leva och verka. En relativt säker gissning om framtiden är att det knappast kommer att bli mindre komplicerat de kommande decennierna, snarare tvärt om. Interaktionssamhällets revolution är av allt att döma i sin linda och lär pågå under en överskådlig tid framöver.

Så, från min horisont, känns det som om skolbiblioteket har en tydlig uppgift, med den kompetens som finns hos dagens skolbibliotekarier. Skolbiblioteket besitter både verktygen och kompetensen för att synliggöra kunskapens, maktens och inflytandets världar. Källkritik och informationshantering är bara några av de kompetenser som finns i skolbiblioteket. Så vad är det som gör att fler inte ser nyttan med eller hittar till denna kunskapens trädgård?

Ett svar står att finna inte i trädgården i sig självt utan i dess omgivningar. Den tekniska utveckling som ägt rum under det senaste decenniet har inte nått skolan i den utsträckning den har gjort i andra delar av samhället. Som till exempel i våra hem, på arbetsplatser och i andra institutioner där vi ofta har långt mer avancerade tekniska verktyg.

Man hade kunnat föreställa sig att skolan skulle vara den plats dit man färdades för att få tillgång till de allra bästa kunskapsverktygen och tillgången till den senaste och mest relevanta informationen och kunskapen. Sverige idag är långt ifrån den bilden. Även om vi på många sätt står oss väl vid exempelvis internationella jämförelser finns det utrymme för ett omfattande utvecklingsarbete. Datortätheten i Sveriges skolor är fortfarande låg. Egentligen torde allt annat än en dator för varje elev vara uteslutet. Det finns platser där det är så idag, eller kommer att vara så inom kort tid. I Uruguay, Peru och Rwanda är man i full gång med att utrusta varje elev i grundskolan med var sin dator. Detsamma gäller på Västbanken, dit Världbanken precis låtit meddela att de levererar en halv miljon datorer till elever under de kommande tre åren. I Singapore siktar man på att installera 1 gigabytes internetlina och trådlösa nätverk i samtliga skolor under detta år. De har en omfattande och tydlig nationell IT-strategi som får våra svenska utvecklingsprojekt att blekna. I Sverige går utvecklingen fortfarande sakta, även om det under de senaste åren går att se en ökning i andelen skolor som går in i “en dator per elev” projekt. En annan liten ljuspunkt är Skolverkets gedigna satsning på praktisk IT och Mediakompetens, PIM, som erbjudit behövlig fortbildning de senaste åren, framförallt för lärarkåren. Men fortfarande saknas en ordentlig kraftsamling kring dessa frågor. Och fortfarande så saknas debatten och diskussionen om skolbibliotekens potential och viktiga roll i detta arbete.

I en miljö där samtliga elever, lärare och bibliotekarier har var sin dator uppstår helt plötsligt nya och kraftfulla lösningar. Möjligheten att kollaborera mellan varandra i skolan, men också med andra aktörer, långt utanför skolans väggar, ökar exponentiellt. Utnyttjandet av verktyg som exempelvis Diigo, WordPress, Twitter, Skype, Google Apps eller Microsofts Live@Edu skapar nya förutsättningar att utforska, skapa, manipulera och förstå kunskap på sätt som inte tidigare varit möjliga i skolan.

Ett annat svar på svårigheten att hitta till den kunskapens trädgård som skolbiblioteket utgör handlar också om dess syn på sig självt. Varför finns det? Vilket är syftet med skolbiblioteket? För vem ska det finnas? Under vilka förutsättningar tillgodogör sig användarna av skolbiblioteket bäst? Var ska skolbiblioteket finnas? När ska det finnas? På vilket sätt? Genom vilka media? Vilka tjänster och verktyg ska skolbiblioteket tillhandahålla?

Skolbiblioteket borde inte vara en kunskapens trädgård någonstans i utkanten av elevens vardag. Det borde vara en plats med broar och länkar till allt det som spelar roll i dagens skola och samhälle. En plats där det är självklart för eleven att vilja vara. En plats där eleven vill söka och nyfiket finna den kunskap de söker.

Vill du höra mer tankar om IT och lärande, ta gärna en titt på min podcast, som finns på www.patalom.se.

Vänligen,

Carl Heath

About these ads

3 reaktioner på ”Gästbloggare: Carl Heath

  1. Yepp där satt den!!! Igen. Hur ofta har vi inte sagt just det, hur ofta har vi inte påpekat skolbiblioteket som skolans bästa verktyg för kunskapande? Själv ägnade jag minst femton aktiva år för att lyfta skolbiblioteken. Många andra gjorde samma sak. Ett resultat finns, skolbiblioteket har blivit mer självklart än förr, men inte så mycket mer…
    Det handlar om attityder. Svåra att ändra. Fa när de år efter år förmedlas i lärarutbildningarna av lärare som blivit lärarlärare. Med en Björklund i ledningen har det mätbara hamnat i fokus. Hur mäter man läsning, kultur, kunskapande, tankeprocesser, mentalt växande?
    Men, du är rätt ute, lika rätt som vi varit i mer än tretti år. Trägen vinner, säger man, och jag hoppas innerligen att det stämmer! Bra skrivet!
    Uno fd. BokUno
    (PS träffade en bibliotekarie från Vasa, Finland, förrförra veckan. Hon sa att i Finland kör man hårt med bibliotekarien som ”lärarnas lärare!!!”. Klippt ur en av mina artiklar. Kanske kan Sverige i Finland vinnas åter…)

  2. Pingback: Carl Heaths ode till skolbiblioteket – gästblogg hos Peter Alsbjer « Bibliotek i skolor i Kalmar län – styrdokument, debatt, forskning, goda exempel

  3. Intressant inlägg!!
    Som skolbiblioteksutvecklare i en ganska liten stad funderar jag mycket på det här; vad är det som gör att skolan hamnat så långt efter när det gäller dessa frågor, och hur tacklar man det faktum att vi är så långt på efterkälken när det gäller skolbiblioteken? Den digitala klyftan i skolan blir allt tydligare; vad händer med de skolor som inte hakar på tåget? Det blir väldigt tydligt i min värld där vi inte ens har förstått skolbibliotekets roll när det gäller lässtimulans; hur ska man då motivera skolbibliotekets betydelse i interaktionssamhället? Kopplingen skolbibliotek och den digitala världen är väldigt otydlig för många i skolan och frågan är hur man ändrar på det? Jag tror liksom Uno att trägen vinner, och det enda jag kan göra är att hela tiden förmedla min vision av ett skolbibliotek som en pedagogisk resurs för att nå skolans mål, med hjälp av både digitala och analoga verktyg. Tack för ett tankeväckande inlägg! mvh Sandra Spjuth i Karlskoga

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s