“Som blivande bibliotekarie tycker jag det är viktigt att veta vad det finns för förväntningar på yrket och vad användarna har för bild av hur vi är, vad vi kan eller ska kunna”, skriver Madeleine Storm i B/I-magisteruppsatsen Bilden av bibliotekarier och bibliotekarieyrket.
Enligt Storm det påverkar användarnas bild av bibliotekspersonalen huruvida de väljer att besöka biblioteket och vilken hjälp de förväntar sig att få.
Från slutsatserna:
- “Det verkar finnas en bild av att bibliotekarier är äldre kvinnor som ska vara hjälpsamma, tillmötesgående och tillgängliga.”
- Informanterna “verkade inte veta så mycket om vad bibliotekarier arbetar med förutom att de arbetar med böcker.”
- “informanterna talar om bibliotekarier som att de kan väldigt mycket men samtidigt lite.”
Slutsatserna är ganska slående och inte förvånande. Själv skriver jag under på slutsats #3. Gamla bibliotekarier kan mycket om litteratur. Det var lättare förr att fråga saker som “vad symboliserar titeln ‘En apelsin med urverk’”; eller ‘jag skulle vilja läsa en bra bok. Jag gillade boken Jude the Obscure. Finns det några andra författare som skulle kunna passa mig?’
Förr kunde jag få svar. Idaga brukar jag bara få en motfråga: “jaaa….Har du något sökord, eller?”
Utbildningens förändring från litteratur till XML, topic maps och bestämningsvektorer ger en bibliotekarie som kan helt andra saker än vad dagens bibliotekskonsumenter förväntar sig. Vi måste skaffa oss nya biblioteksbrukare som kan förvänta sig rätt saker av bibliotekarierna: Bibliotekarierna må vara experter på information retireval men kan ingenting eller nästan ingenting om Robert Stockton.
Vad tråkigt att du inte har träffat unga bibliotekarier som är duktiga på skönlitteratur! Jag hoppas det beror på att du har haft otur.
Min erfarenhet är att majoriteten av de unga bibliotekarier jag känner eller är kollegor med är duktiga på skönlitteratur men oftast på annan litteratur än äldre kollegor. Nästan alla har läst litteraturvetenskap och alla är intresserad av litteratur.
Sen ska man inte sticka under stol med att många äldre kollegor har en mycket större kunskap om litteraturen men det tror jag mer beror på att de har arbetat längre. Den kunskapen borde vi i biblioteksvärlden bli bättre på att ta tillvara på och föra vidare. Frågan är hur.
Slutsatserna tycker jag stämmer ganska bra
@Siska
Ja, jag hoppas också att jag har haft otur men jag tror inte att det bara är otur. Vi har ett längre (sämre) bildningsideal idag än för några årtionden sedan. Men som du skriver läser yngre kollegor säkert annan litteratur änd vad äldre gör.
Alla bibliotekarier jag känner sitter på minst en hyllmeter hemlånade böcker, så bokintresset per se är det säkert inget fel på (även om ingen av dem hinner läsa vad de lånat hem, så det är tur att de tillhör lånekategori 5 eller vad det heter/hette, så att de slipper förseningsavgifter).
Ett annat problem är att förkovring på arbetstid på många platser ses som improduktiv sysselsättning. “Läsa får man göra på fritiden”, som om det inte hade ett stort värde för arbetet — om man nu händelsvis skulle hinna läsa på jobbet!
hoppsan! jag skrev “längre” bildningsideal, men menade att skriva “lägre”. Och jag som just gått med i Facebookgruppen “Vi som alldrig stavar fle.”
Jag håller inte med om att bildningsidealet är sämre, eller bättre för den delen – det är annorlunda. Det förändras som en spegel av samhällets förändringar.
Jag tror inte heller att samhället generellt är sämre eller bättre än tidigare – det är annorlunda och förändras och måste ses ur sitt eget perspektiv.
Däremot kan effekten av genomgripande metatrender (klimatförändringar, globala ekonomiska tsunamis etc) påverka samhället i olika riktningar med effekt att levnadssituationen förändras till det bättre/sämre för olika människor.
Sen menar jag att bibliotekarieyrket finns i ett bildnings- och lärandesammanhang oavsett det handlar om 47 f Kr som 2010.
Jag såg nyligen om Karate Kid (originalet) och vill därför citera Mr Miyagi: “Det finns inga dåliga elever. Det finns bara dåliga lärare”.
För bibliotekens del betyder det att alla biblioteksanvändares frågor ska tas på allvar. Frågan efter en bra bok eller 1800-talsklassiker eller informationssökningar är lika viktig för användaren. (Eller för den delen var toaletten ligger)
Eftersom biblioteket är en maktinstitution får bibliotekspersonalen aldrig, någonsin raljera med sina brukare!