Vad är egentligen en vook?
Tack till Gerry som tipsade.
What is a Vook? Vook: Read it, Watch it., posted with vodpod
Arkiv
Having a qwerty experience!
-
Bloggen på Facebook!
Android app
Testa min app för Android:
eller
http://peterals.feed.nu/- Watch videos at Vodpod and tech videos.
Kategorier
-
Mest lästa inlägg
-
Kommentarer
Elza Dunkels on För mycket information? #… Gästbloggare: J… on Gästbloggare: Jenny Nilss… peterals on This is what a librarian looks… -
Blog Stats
- 137,919 hits
Meta
Besökare
e-books & vooks:
Dessa produkter är definitivt framtiden!
Vookförespråkarens NIKE JUST DO IT passus att man kan VITA ARKIVET HOS FONUS ”shop for the best ingredients” FRAMTID NU — LUNDS RENHÅLLNINGSVERK när man ska tillaga en härlig maträtt MER — MED KÄRLEKSFULL FRUKTJUICE är det centrala. Annonsering i böckerna man läser kan streamas i realtid och produktfamiljer som passar temat i boken kan dyka upp på skärmen för att guida läsaren och öka hennes valfrihet i produktutbudet.
Det finns inga begränsningar om vilka produkter som kan kopplas till läsvideoupplevelsen. Man kan McDONALD’S I’M LOVIN’ IT också köpa tjänsten reklamfrihet för en recurring monthly fee of $9. Köper man den tjänsten, ringas man så klart genast in i konsumentgruppen som gör aktiva köpval som är beredda att betala för det där ”lilla extra”.
Så kommer det att bli. Framtidsvoken är marknadsvänligt socialkonsumistiskt medium. THANK YOU FOR WATCHING – SAMSUNG.
Det här få mig att fundera på lite olika saker:
1) Produktplacering är annars knappast någon ny företeelse, även om det oftast kanske är spelfilmer som det handlar mest om.
Man kan t ex ta Stieg Larssons Milleniumsvit:
“Hon har ett bankkonto sedan flera år på Handelsbanken…”
“När klockan var två på morgonen lyfte hon sin Palm Tungsten T3 och öppnade ordbehandlingsprogrammet.”
och så vidare.
Vem bryr sig egentligen om vilken bank eller vilken digitalt hjälpmedel som det är fråga om? Vem är imponerad av en Palm Tungsten T3 år 2010?
2) Folk i allmänhet ägnar x antal timmar per vecka enbart åt att titta på reklamfilm i avbrotten på favoritserien på tv. Det är deras val. Det är samma människor som säger att “det där med sociala webbar och Facebook och sånt strunt har jag inte tid med”.
3) Det finns reklam på webben också – jag ser den inte längre.
@peterals
Du har helt rätt i dina reflektioner. Skillnaden för mig är att jag anser att marknadsföringstrycket innebär ett problem för kulturen och för individens plats i den.
Fantastiskt — är ovanstående verkligen meningar hämtade ur millenniumsviten? F*n vad dåligt! För det första tömmer sådana meningar dramat på dess innehåll, bara i andra hand genom att rikta uppmärksamheten från subjekten (objekten med Adornos typologi) mot konsumtionsprodukterna. För det andra pekar det på hur sviten skall användas: som produkt som skall säljas in (hos annonsörerna) och säljas ut (till konsumenterna) på kortast möjliga tid. Precis som du själv skriver, vem bryr sig om en sådan där T3 idag; vilket värde har T3:an för läsaren idag, eller ens för annonsören? Vad finns då kvar i den delen av dramat som skall fördjupa vårt förhållande till oss själva, till kulturen eller till den samhällskritik som boken skall förmedla?
En bok av Gustave Flaubert är, konstigt nog kanske, lika aktuell för oss idag som den var för 150 år sedan. Millenniumsviten är redan passé. “Nå, vad gör det, då?” kanske man kan invända. — Ingenting, så länge man anser att vår tids produkter bara behöver vara en angelägenhet för dem som konsumerar dem nu och att det inte finns något värde i någon form av beständighet. Men på så sätt inrättar vi våra hela liv kring bokslutskulturen. Därmed bler alla böcker och vöcker reducerade till generiska anamorfa produkter — det spelar ingen roll vilka produkter de är, så länge de köps. Vi resonerar då som ledningen för porrfilmsbolaget Max’s gör. De får ibland brev från unga män som vill ha relationsråd, oftast handlar det om hur de ska bli av med oskulden eller hur de ska få tag i tjejer. Max’s brukar svara att de skulle kunna sälja vad som helst; det hade inte behövt vara porrfilmer, utan grytlock och kastruller, t ex. Ansvaret för porrfilmernas kulturella verkan och åverkan på människan, har evaporerat eller offrats på bolagsslutens altare.
Flaubert blev åtalad för sin bok, eftersom människorna i hans samhälle brydde sig om sin kultur (fast jag anser att det var bra att han vann rättegången). Idag är den aspekten av en samhällskultur irrelevant. En framtida vokkultur som kommer att agera för en ännu mer långt driven konsumtionskultur, kommer ytterligare att segregera och splittra oss, att göra att vi allt mer kommer att sk*ta i vad som händer varandra, så länge det inte händer otrevligheter hemma hos oss själva.
Utvecklingen är intressant; människan är flexibel och anpassningsbar, vilket inte minst märks i konsumtionsmönstren som under de senaste (minst) 60 åren har blivit allt svårare att ringa in och prediktera. När vi nått så långt att vi inte bryr oss om vad vi konsumerar, så länge vi får köpa något (köpkraften är trots allt redan det enda måttet på en medborgares samhällsvärde, vid sidan om negationen o-brottslighet) behövs ingen utvecklad eller diversifierad produktkatalog längre. Men jag hoppas att böckerna har dött och multnat eller hamnat i en killfile långt innan dess. De har då blivit meningslösa.