I sin BHS-magisteruppsats Vad ska man mäta för att veta? – en studie av resursfördelningen inom Stockholms stadsbibliotek har Britt-Marie Ingdén-Ringselle undersökt resursfördelningen mellan biblioteken inom Stockholms stadsbibliotek. Hon har utgått dels från tidpunkten före stadsdelsnämndsreformen 1996, dels från återgången till Kulturförvaltningen 2001 och 2005.
Hon undersöker det existerar någon bristande överensstämmelse mellan hur resursfördelningen ser ut och en rimlig fördelning utifrån politiska beslut.
Ingdén-Ringselle kan se vissa samband mellan resursfördelningen i proportion till folkmängdens storlek i bibliotekens ansvarsområden, men inte någon större prioritering för gruppen barn- och ungdomar
och inte heller för invånare med utländsk bakgrund. (Min kursiv).
Hon avslutar uppsatsen med en from förhoppning ”Inför den kommande omorganisationen inom SSB under 2008 blir det bli intressant att se om det äntligen går att lösa den ”gordiska knuten” med att få till en rättvis resursfördelning.”
Britt-Marie Ingdén-Ringselle är inte vem som helst, hon har 30 års efrarenhet av biblioteksabete i Stockholm och varit aktiv i stadsbibliotekets SKTF-avdelning. Jag vet inte vilken mån hennes uppsats är full av undertexter och budskap ”mellan raderna” – men jag hoppas att man tar tillvara hennes kunskap och det hon pekar på: prioriterade grupper och insatser på papperet borde mötas av prioriteringar i verkligheten.
Som jag ser det handlar det om att definiera en värdegrund och sedan leva den.
