No guru, no method, no teacher
I Axiells blogg kritiserar Boris Zetterlund begreppet “evangelist” som blivit allt populärare för att beskriva 2.0-entusiaster. “In my mind, harshly put, an evangelist is a prejudiced, narrow minded, message driven, company edged fan boy”
I stället lyfter han fram begreppet “guru” för att beskriva tekniska nydanare, som t ex Marshall Breeding.
Lite munhuggning i bibliobloggosfären kom snabbt frå engelska Panlibus evangilist Roger Wallis:
“The most valuable part of the evangelists role is not necessarily the presentation or blog post, it it the debate, discussion, and comments that they generate.”
Eventuellt handlar den här diskussionen om något annat, eventuellt om vem som har rätt att säga och tycka något på den internationella biblioteksscenen. Dvs om makt.
Själv har jag inget problem med att använda begreppet “evangelist” för att beskriva den marknadsföring och omvärldsbevakning av 2.0-företeelser jag ser. Jag utgår från betydelsen “överbringaren av ett gott budskap” - vilket jag menar att 2.0-tänkandet är. Evangelist bestämmer man själv att man är, guru blir man utsedd till av andra.
För mig handlar det om kunskapssyn. Är kunskap något vi bygger tillsammans är det tveksamt om man behöver gurus och pelarhelgon. Vi är varandras lärprocesser är en grundtes i min syn på
Inga kommentarer
Inga kommentarer ännu.
Kommentar RSS TrackBack Identifier URI
Kommentera
